Jag har hunnit tänka en del under min tid som extra trött. Funderat mycket på hur vi låter oss styras av våra rädslor. Jag föddes rädd. Har varit rädd för flugor, män och ambulanser som liten. Var till och med rädd för min egen morfar har jag hört. Vi styrs ofta av två känslor rädsla och kärlek. Vi är rädda för att göra fel, att inte räcka till, vad ska folk tycka? Vi vågar inte säga vad vi känner och blir svåra att läsa av.
Jag hade en period i mitt liv då jag absolut inte kunde ha persiennerna nere en hel dag för vad skulle väl grannarna tänka? Jag kunde heller inte gå ut utan smink, inte ens till brevlådan ( tänk om någon såg mig). Idag har jag inga problem överhuvudtaget att gå utan smink. Att gå omkring i rädsla i ett skapar ångest och spänningar. Livet blir som farligt och stresspåslaget blir enormt. Jag har även alltid varit rädd att göra fel när jag gör något nytt eller att jag sårar mina nära och kära om jag säger nej.
Med andra ord har jag själv gjort mitt liv till ett litet helvete . Vi kan inte lalla runt ett helt liv utan att göra fel. Ofta lär vi oss av de misstag vi gör. Att säga nej och vara ärlig mot sina nära och kära är bland det finast vi kan göra. Vi blir då tydliga. Jag erkänner att jag fortfarande har svårt för att säga nej till min väldigt vuxna dotter. Lite beror det även på vad det gäller. Hon tycker dock att det är så bra att jag numera är tydlig. Jag är en oerhört verbal människa ( läs pratar gärna och mycket) vilket har underlättat.
Hur kom jag då att tänka på allt detta? Jo, det är så viktigt att må bra den tid vi har här på jorden. Att njuta av vår tillvaro och vara ärliga mot oss själva. Just nu styrs hela världen av rädslor på så många plan. Människor är oerhört elaka mot varandra oftast beroende på rädslor. Man rättar sig i ledet och följer den stora massan utan att tänka själv. Oerhört skrämmande. Ord kan göra väldigt ont. Det är så mycket enklare att leva i kärlek och respektera varandra.
Är jag då fullständigt orädd idag? Svar: Absolut inte men jag jobbar på det. Jag arbetar dagligen på att bli en bättre människa. Jag vill den sista tiden här på jorden må gott. Vill vara modig för min skull. Sen finns det saker jag aldrig kommer utsätta mig för som jag är rädd för som till exempel höjder. Jag tänker också att jag alltid kommer att göra fel och att jag aldrig medvetet vill såra någon men det jag säger kan tolkas olika från person till person. Jag gör så gott jag kan.
Det var lite av mina tankar en helt vanlig ledig onsdag. Må gott vänner och ta hand om varandra.