Eftersom jag fått problem med blödningar och provsvar än inte är färdiga var jag tvungen att tvärt sluta med östrogen. Jag har ätit det sen jag var typ 42 år pga tidigt klimakterium. Nu vart det tvärstopp.
Det innebär obefintlig sömn, mardrömmar och vallningar. Ibland är livet som kvinna oslagbart. Slemhinnorna torkar ut i kroppen vilket innebär att det dammar på fötterna när jag nyser 😉. I värsta fall stiger blodtrycket. Det är min största rädsla eftersom mamma & mormor dog i stroke pga högt blodtryck. Benskörhet räddas också med östrogen.
Får jag svar som innebär att jag kan fortsätta med hormoner skuttar jag med lätta fötter till gynekologen. Hur mår jag då efter förra fredagens ingrepp? Jo, tackar, tackar som frågar hyfsat bra. Dock blöder jag ännu. De har tvingat sig in i min livmoder. Jag väntar idogt på provsvar. Har läst min journal och enligt den ser allt ok ut. Håll nu alla tummar för att tants livmoder var i toppskick och att hormonerna åter kan sättas in.
Från hormoner till hundar är steget långt. Jag har sen Molte somnade in 2016 varit så säker på att skaffa en valpis när jag går i pension. Nu har vi haft förmånen att ha Poe här i ett par omgångar.
Poe är 14 veckor, underbar, fantastiskt fin och krävande. Han var här i midsomras varpå jag tittade på Robban och sa: ” Jag vill inte ha en hund igen”. Vi kan komma och gå som vi vill och till er som vill ha en valpis så är det som att skaffa bebis. Vi älskar Poe och Poe älskar alla ❤️. Han utforskar, utmanar är nyfiken och bedårande. Men jag erkänner villigt att vi lånar honom och sen är det bra.
I Huvudet på Asta 