I mörkret och inser hur priviligerad jag är. Hur mycket jag har att vara tacksam över. Hur lite jag ibland uppskattar allt det vackra och istället gömmer mig bakom rädslor.
Jag har fått höra att jag verkar så modig att jag har pondus. Det gjorde mig berörd och rörd då jag än idag oftast känner mig liten och osäker.
Under dessa dagar här på Lefkas har jag förstått att jag mår som bäst i stugan på ön. Det är kravlöst, enkelt och så energigivande. Visst är det härligt att resa men just nu just här är resandet inte det jag behövde Eller så är det så att jag även framöver vill resa men inte mer i år.
Dock har jag förmånen att kunna välja. Kunna njuta av resa och av vår stuga. Idag har vi åkt runt ön på vespa. Robban har tutat sig runt de första milen då vår tuta på hojen hemma satt på samma ställe som blinkersen på vespan. 😁
Jag har hört Tuppen Tures harem och tänker att två av dem heter Tuttan och Trudy. Inte lätt att ha så många kvinnfolk i sin närhet. 🐓
Visst är det skönt att få insikter i livet små och oväsentliga och stora och viktiga. Det är inte så att jag inte vill vara här, inte alls. Njuter och jobbar ner stress i omgångar. Imorgon far vi tidigt med pajer och Mythos i beredskap. Livet är till för att levas.
I Huvudet på Asta 