Desto lättare har jag till tårar. Inte fulgråt utan känslan av att bli rörd. Jag rörs till tårar av glädje, sorg, oro, människor som vinner på teven ( typ triss). Människor som gråter, kärlek, söta små barn you name it.
Däremot gråter jag väldigt sällan, det sitter istället fast vilket inte är bra. Jag tror på fulgråt tror på det som rening åt kropp och själ. Tänker att en dag så lossnar det. En dag förbrukar jag massor av tårar och känner mig pånyttfödd.
I Huvudet på Asta 