Farbror och tant

Är uppe med tuppen trots löfte om lång sovmorgon. Är du van att stiga upp tidigt så är det sjävklart att du vaknar tidigt även denna lördag. Vi har nog allt lite resfeber också skulle jag tro. Igår hitade inte maken några som helst shorts. Jag var heeeelt på det klara med att de blev kvar på Karpathos i fjol. Imorse hittades kläderna i en annan garderob. Nu är han kittad med shorts och badkläder.

Igår var jag iväg och fick ögonbryn och fransar fixade på Creative makeup. I tisdags fixade jag håret. Nu är Asta snygg som få och redo för en veckas slappande. Som jag ser fram emot detta. Ämnar inte göra någonting extra i onödan. Hur var det då att få fransarna permanentade? Jo, tack! Helt ok. De är även färgade. Jag kommer garanterat att färga bryn och fransar igen vilket jag gjort förut men permanenten behövs inte. Jag föddes tack och lov med väldigt långa, fina ögonfransar.

Maken hämtade mig i Uppsala då han skulle leta cyklop. Han ville även in på Lager 157. Jag gillar inte den butiken. Så fruktansvärt rörigt. Kläder med trådar som petar ut och fläckiga kläder. Han gillar dock deras T-shirtar. T-shirt köptes för 30 :- . Jag gick ut till bilen och kunde konstatera att det blev en dyr jävla t-shirt. Vi hade fått 500 pickadoller i böter. Stod man parkerad vid entrén till butiken kostade det gratis. Stod man istället parkad mot vägen var det tydligen avgift. Inget vi hade uppmärksammat. Var en tom och bra plats där. Lite surt men inget att gräva ner sig för.

Imorgon vid den här tiden har jag slagit upp mina blå, ätit en god frukost på hotellet och är på väg ut för att utforska orten vi ska bo på. Ingen klocka som ringer, inget arbete att gå till, inga måsten. Sweet life.

Varför är det så svårt att packa?GAH!

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Tårar av lättrördhet.

Igår var jag ute på en promenad  med maken. Njöt av alla vackra blommor som slagit ut i varenda träd samtidigt. Väldigt tidigt dock men så vackert. När vi väl kommit hem så hör jag ett skrapande ljud en smäll och sen någon som gråter förtvivlat. Jag gick dit och där står en gosse som ramlat med cykeln. Vi är 2 stycken som når honom samtidigt. Kexchoklad och cykel låg utspritt. Han hade skrapsår på knän, armbågar och i handen. På styret hängde hans hjälm. Vi kikade igenom hans skador och uppmanade honom att i fortsättningen ha hjälmen på sig. Louise som skulle åt samma håll som killen följde honom hem.

Att vara medmänniska är fint och jag blev lite rörd efteråt. Tänkte på mina egna barnbarn och på hur jag själv ramlat och slagit mig som barn. Jag bli nuförtiden rörd av det mesta. Vad är det som händer med åren? Ska jag sitta här som en blöt fläck snyftandes till slut? 😀 Jag gråter numera väldigt sällan vilket är synd för gråten helar. Men jag är väldigt, väldigt lättrörd. Och ser jag någon gråta så kommer mina tårar per automatik? Det är mycket som sker med åren.

Från tårar till tält. Just nu går vi i väntans tider. Vi fick lov att beställa ett helt nytt tält till vår husvagn för en väldigt dyr peng. Tältet vi väntade på som tvättats och impregnerats för en dyr peng passar inte på nya husvagnen ( hade varit bra att kolla det innan tvätt). Vi står nu med 2 förtält som ska säljas. Ett med A mått -1000, 2,5 meters djup ( Isabella) och ett med A mått-1050, 3 meters djup ( Svenska tält, nytvättat). Vi behöver ett tält med A-mått 1000 men med 3 meters djup så då har vi fixat det. Vet ni någon som behover ett förtält till husvagn så be dem höra av sig. Snart ska även gammel vagnen  ”Bettan” säljas. Hon väntar på besiktning och sen kommer hon att annonseras ut. Det är en vagn med 35 år på nacken. Hon är lätt ” sleten” men går att bo i. Vi har gjort det i många år. Hon är en rejäl kvinna. Hela 6.40 lång. Inredningen är lätt rynkig och har en del skavanker men det är ju så livet är.

Idag far vi ut till nya vagnen ” Tyra” och bara är. Det svåraste jag vet! Att bara vara. Igår beställde vi lite taxfree för om en vecka och en dag far vi till Parga. Där har jag absolut inga som helst problem med att bara vara. Robert tar sina morgon promenader medans jag knör mig ner under lakanet och vinkar lite. Möjligtvis tar jag en kaffe efter en stund i min ensamhet på balkongen. Att inte behöva laga mat på en hel vecka eller ens planera mat är ren lyx. Det svåraste beslutet kommer att vara vilken restaurang vi ska äta på?

Nu ämnar tant piffa lite. Min mage har sagt upp sig så jag är hemma ett par dagar. Har konsulterat mag/tarmmottagningen igår. Är nu nödgad att ge mig på lite mediciner vilket jag inte gjort på ett bra tag. Att leva med Ulcerös Colit kan verkligen vara ett riktigt skit.

Ha en fn helg ❤

Publicerat i Grekland, semester, Ulcerös Colit | Lämna en kommentar

Att vara ständigt på!

Jag har ett system som gärna inte stänger av sig i onödan. Jag har säkert en on och off knapp som all andra men jag glömmer stänga av emellanåt. On ligger liksom på och skaver. Även om jag aktivt inte gör något hela tiden så är det som on inuti hjärnan. Den är aktiv 24/7. Att ha det så är ganska utmattande till slut.

Därför är det så befriande att lyssna på Mia och Annas podd och höra att de tänker mycket lika och att det som sker i min hjärna inte alls är så ovanligt som jag trott. Ibland har jag på riktigt trott att jag är helt felvaggad. Men så är inte fallet. Att göra nya saker som är främmande är otroligt roligt men!!! så galet krävande rent energimässigt. Idag är jag heller ingen party pingla.Njuter istället av andra saker. Jag älskar att komma hem. Älskar att bo på en liten ort. Älskar att vara i stillhet på en yogamatta. Tyvärr sker det för tillfället alldeles för sällan vilket det nu ska bli ändring på.

Pusselbitar faller ibland sakta på plats. Jag läste igår en artikel om Elaine Eksvärd i tidningen Må Bra. Jag kände så igen mig. Ibland är det så vansinnigt skönt att veta att jag inte är ensam. Hon satte ord på mina tankar.

Hur jag svamlar. Men så är det livet! Upp och ner och fram och tillbaka. Återhämtning ger kraft. Fram för mer återhämtning.

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Ibland

Går hela hjärtat sönder och jag vill krypa in i mig själv och aldrig komma ut.

Vad är det för FEL på folk???

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Suomi , Finland

Vi ska till Finland Jukka & jag. Finally it’s time to meet all the relatives. I juni är det dags för en weekend i Helsinki. Voi, voi kun kivaa. Jag har inte besökt den delen av Finland på många, långa år. Finska och Engelska kommer att blandas hejvilt.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Har jag sagt att

Jag fullkomlligt älskar denna årstid. Att jag njuter av den spirande grönskan och känslan av sommarens ankomst. Att jag nyser och fräser men det gör inget för det är ljuvligt ute.

Det gör inget att jag arbetar mellan 07.00-14.00 imorgon då det blir helg sen. Min bror och Cilla är på väg till oss för en grillkväll. Jag har fått årets fulaste lila tofflor av Lina och hon skrattade hjäl sig när jag fick de. Lila glittriga låtsas konverse med teddy foder.

Jag älskar att ha fönstret på glänt nattetid och hör fåglarna som kvittrar tidigt på morgonen. Längtar efter långa kvällar på Rullis med rosé och lättja. Längtar efter turer i skogen med dopp som belöning. Ingen kan dock få mig att bada ännu.

Livet är så mycket enklare på våren och sommaren. Varför bor jag här? 😉

 

Publicerat i Sommar, Våren | Lämna en kommentar

Hon vet att

Allt nytt tar mycket energi. I sitt huvud trot hon att hon är ensam om att känna sig dränerad på grund av nya oförutsedda eller eventuellt planerade händelser. Ändå ger hon sig alltid huvudstupa in trots påtaglig rädsla. Rädslor skapar ångest, ångesten ska bort. Det fanns en tid då en vanlig promenad var ett hot. Idag finns inte de tankarna med. De existerar inte. Känslan av det är en ren befrielse. Vetskapen om att hon kan  det hon föresatt sig.

Att till exempel ha en ögonoperation inplanerad som idag rör till det  i huvudet. Tredje gången gillt. Tre gånger har jag varit på Akademiska och idag äntligen tog de bort det jag hade under ögonfransraden på vänster öga. Jag jobbade mellan 7-10.00, tog bussen ner till Ackis. Blev hänvisade ett väntrum för operationer. Det var jag och tre farbröder. Nog för jag kallar mig tant men till den åldern som herrarna hade har jag ett tag kvar.

En av de undrade om han inte ”skulle få en sup”. Rummet var litet och det var omöjligt att inte höra allt som sades. Han ville ha lite lugnande. Samtidigt som sköterskan ger honom supen undrar hon om även jag vill ha? Jag tackar vänligt nej. Hade en plan om att ta mig in på en butik en sväng. Kände att jag inte hade lust att lulla in där. Vi fick en varsin vit pappersrock och en mössa samt blåa skoskydd. Jag fick en rosa pappershätta.

Jag var sist in. Fick bedövningsdroppar i ögat, fick ligga i stol som hos tandläkaren ungefär. Tvättades med sprit som sved i ansiktet och fick till slut en duk över ansiktet med hål för vänster öga. Duken limmades fast i ansiktet. Kände hur jag spände benen och händerna. Också precis som hos tandläkaren. Frågade om bedövningssprutan, är den samma som hos tandläkaren. Det var det. Man tog en stans biopsi för att skicka till analys. Förmodligen en aktinisk keratos. Ofarligt men bra att avlägsna. Salva i ögat och bort med duken. Jag har nog inte ett enda ansiktshår kvar. Den satt som sagt limmad. Svar på provet kommer om någon vecka.

Jag kliver lättad ut ur rummet. Tar av mig den fina rosa mössan och rocken. Går ut i korridoren för att hämta väskan. Känner att någon knackar mig på axeln och säger. ” Du ska nog ta av dig de blå tossorna”. Jag irrar runt i blå skoskydd som en blind höna då jag ska öppna skåpet. Mina glasögon är kvar i operationsrummet. Jag som som kände mig så lugn. Hade sten koll på allt. Fnissar hysteriskt inuti och ringer Lina på min väg ut.

Tog bussen hem tidigare än jag brukar. Har sovit middag på yogamattan. Andats och hämtat energi. Jag är glad över att solen värmde mig på mina promenad genom stan. Att jag känner att det är härligt att gå där ensam trots att det var dags för en liten operation. Är så glad över att jag kommit dit jag är. Det är inte farligt att vara rädd men det är lättare att leva utan ständigt ångest påslag. Ibland tror vi att vi är ensamna om att känna en form av energilöshet av att göra saker vi inte gör. Så är det inte. Det gäller bara att komma ihåg att det är ok att känna rädsla också. Att vara snäll mot sig själv.

Publicerat i Envis tant, Rädsla, tant, yoga | Lämna en kommentar