Jag var ute

Och gick idag som alla andra dagar. Det är nu jag verkligen förstår varför min mamma gick och gick och gick. Hon rensade sin själ. Dessutom valde hon att leva väldigt ensam. Hon pratade med folk på sina promenader. Det är många insikter om mamma som kommer såhär när jag själv åldras. Spännande! Sen är det inte så att jag håller med henne i allt. Det var jag också tvungen att lägga till 🙂 .

Hursom jag gick vid vattnet och mötte ett par som stoppade mig. Hon ville tacka mig för min blogg för att jag skriver så bra och ger henne glädjen att läsa. Tack Eva! Du gjorde genast min dag till en bättre och ljusare dag ❤ . Jag var glad i magen hela vägen hem. Dessutom lyssnade jag på Framgångspodden som Kristin Kaspersen var med i. Avsnittet är/var fantastiskt. Ett avsnitt som ger mig möjlighet till eftertanke.

Väl hemma stekte jag på två korvar och åt med glutenfritt korvbröd. Jag äter inte sådant bröd heller i vanliga fall men idag hade jag tillgång till ett. Jag känner mig såna gånger så finsk. Makkaraa ja leipää ja vähän sinappia. Korv med bröd och lite senap. Kände att jag saknade en kall bärs och bastu. Sen kommer ångesten. Min relation til mat är lite komplex. Jag ska äta så lite socker som möjligt och stärkelse. Det har jag bestämt. Jag mår fysiskt bra utav det. Kroppen jublar. Nu adderade jag korvbröd, samt senap och lite gurkmajonäs. Det är nu jag får tänka: Det är ok, du kommer inte att dö. Du kommer heller inte att bli tjock på en kvart. Så ser min vardag ut. Jag sätter gränser och ställer krav på mig själv som ofta är orimliga. Men det fina är att jag är medveten om det. Jag lider inte av en allvarlig ätstörning men någon form av störning är det allt.

Apropå det så har jag lämnat prover och fått svar på alla dessa. Jag har toppvärden. Har värden som en 25 åring och 57. Alltså beror mina fysiska fel på mitt huvud. Mitt huvud med alla tankar som poppar runt hela tiden ställer till det för mig. Höga krav, prestation, jag ska, bör och måste. Tänk om ajg inte är tillräcklig eller om jag rent av gör fel??? Jäklars vilken katastrof. Nu raljerar jag lite.

Jag är alltså en kvinna på 57 år som är bra på att skriva. Det tycker även jag om man får skryta och det får jag. Mitt huvud är för intensivt så min kropp hänger inte med. Jag vill alla väl och är och petar lite här och där. Be mig ta hand om mig själv om jag petar för mycket. Älskar numera att meditera i stillhet när jag går ensam alternativt liggande på en yogamatta i upp till 60 min. Ibland när jag mediterar på bussen vill jag inte vara framme ännu så skönt är det.

Så jag säger det igen: Prova Yogobe. Det finns hur mycket yoga, meditation och träning som helst där. Ge er själva den tiden.

PS: Flora har bara 38.7 i temp idag. ❤ ❤

Publicerat i meditation, yinyoga, yoga | Lämna en kommentar

Tankefällor och prestation.

Ibland när du lallat hemma ett tag eller även när jag arbetar som vanligt så är det lätt att fastna i tankar som bara snurrar som en ond spiral. Det kan handla om mig själv, oftast om mig själv och känslan av min otillräcklighet som person. Då är det nyttigt att ta ett break som jag gjort precis just nu och återgå till rötterna och jorda sin själ lite grann. Som ett plåster i hjärnan på ett bra sätt.

Jag är en prestationsmänniska i hög grad. Jag försöker prestera även när jag mediterar eller yogar. Nog f_n ska jag sträcka ut benet lite till eller stå i brygga även om halva kroppen skriker stopp och undrar vad jag håller på med. Konstigt egentligen att jag inte fastnat i någon position. Robban skulle få räta ut mig när han kommer hem. Hej! älskling! Vad bra att du kommer hem nu. Kan du bara se till att jag får bort foten som sitter bakom nacken utan att jag bryter sönder något är du snäll? Jag lovar,  han skulle inte bli förvånad.

Yoga och meditation är ju allt annat än prestation. Jag ska inte prestera. Jag ska vara här och nu i det jag pysslar med. Om jag inte klarar att göra en övning så som den ska göras är jag värdelös i mitt huvud. Ni hör väl. Jag är banne mig aldrig värdelös och det vet jag egentligen. Varför håller jag ens på såhär? Då kan ni ana hur det fungerar i knoppen när jag får höra att jag inte gjort något eller glömt en sak på arbetet. Vi är så många som går omkring med prestationsångest helt i onödan.

Dessa veckor antog jag en utmaning på Yogobe som handlar om meditation och yinyoga. Att hitta något som passar just mig. 10 olika övningar att välja på i 4 veckor. Igår grundade jag mig i 45 minuter i en yoga jag aldrig provat förut. Helt ljuvligt. Övningarna gick inte fort. Jag fick tänka på ett annat sätt och när han ( Simon) pratade om hur jag var i kroppen och inte tanken kom jag på att det var precis så det var där och då. I två veckor har jag aktivt mediterat ibland upp till tre gånger om dagen och nu går det allt bättre att få ner kroppen i skön djupandning. Helt underbart om ni frågar mig.

Flora då? jo, hon vaknade med 40.2 i feber fick Ipren och Alvedon och åt sen efter en stund pannkaka. Idag for hennes mormor ner och köpte grillad kyckling åt tösen. Då åt hon lite igen. Det känns så himla bra. Linas katter blev lika lyckliga över kycklingen som Flora. Såhär har tösen sett ut de senaste dagarna:

Men nu kan det bara bli bättre ❤️❤️❤️ och då blir hon den pigga livliga Floris som kommer vara svår att få till att vara still.

 

 

Publicerat i Flora, yinyoga, yoga, Yogobe | Lämna en kommentar

Jag skulle idag

Kunna skriva en avhandling i ilska men eftersom jag väljer att leva i kärlek och vill så göra så blir det som det blir. Vi har idag spenderat några timmar till på Barnmedicin på Akademiska ( bokat återbesök) . Måste ge en eloge till den fina personal vi mött där. ❤ Flora vaknade med 40.5 i feber imorse. Hon har vaknat ungefär en till tre gånger i timmen hela natten så det var två trötta tjejer som hämtade mormor imorse. Först provtagning och sen undersökning. Vi fick ett rum ganska snart då hon är i uselt skick.

Hon är nu så svälld i halsen så hon inte an svälja tabletter. Hon kan inte äta flytande medicin för då kräks hon. Suppar vägrar hon. Efter många om och men idag så krossades en Ipren och intogs med yogurt. Skriket och protesterna på rummet hördes till Resecentrum enligt Lina. Febern och smärtan i halsen går inte över om tabletterna inte går i. Hon kan inte äta mat och önskar bara vatten att dricka. Hon har magrat en del. Levervärdena är fortfarande åt skogs men svullnaden i ansiktet har lagt sig. Hon kommer naturligtvis klara detta men det är tufft för Florisen och mamma Lina samt för hennes väldigt engagerade mormor. Nu håller vi tummarna för att det vänder typ nyss.

På väg från Ackis började tösen drömma om pankakor, hamburgare, grillad kyckling och annat gott. Vi sladdade in på MAX och beställde barnburgare till den unga damen. Dock gav hon upp efter ett par tuggor. Körtelfeber mina vänner är inte att leka med. Lina har fyra fantastiska barn ( om ni frågar mig) och ingen har varit såhär sjuk någonsin tidigare.

Själv slockande jag nerbäddad under täcket när jag kom hem. Har sedan promenerat i det klara kalla ( lite kalla) vädret med maken som vägrar reflex. Man får inte slå någon men ibland kan man få tänka att man vill slå någon. Sen var det där med att leva i kärlek. Jag ha en rosa reflexväst. Han får gå innerst när vi är ute. Jag syns och inte han. I vissa situationer är han inte så vuxen. Kontentan av att leva med lammkött. 😉

Jag känner att jag skulle kunna skriva en avhandling om män. Inte alla män. En del män. Män som missat att de har ett visst ansvar. Män som är oförmögna att förstå och är egoistiska. Men återigen! Nu lever jag i KÄRLEK. ❤ Så därför väljer jag att skriva om mina underbara barnbarn. Om det vackra vädret och mannen som jag älskar trots att han inte lyser neongult.

Publicerat i Flora, kärlek | Lämna en kommentar

När du under

En lång tid utsatts för stress positiv som negativ så tar din hjärna stryk. Din mage påverkas och hela din kropp säger ifrån till slut. Det är jätte svårt att få till en vanlig normal andning och hela ditt väsen går igång på ingenting. Det krävs oerhört lite för att hela systemet går igång direkt. Jag har just nu möjligheten att sätta mig i lotus och andas, att meditera flera gånger om dagen. Hur gör jag det på arbetet?

Jag vill för allt i världen inte gå in i samma hjul som haft en längre tid. Det kommer inte gagna någon. Vare sig mig eller min arbetsplats. I förrgår eller natten till igår fick Lina åka in med Floris igen. Hon har körtelfeber. Hon är verkligen jätte, jätte sjuk. Då kickar mitt system direkt igång in i rädslorna och stress. Jag somnade tidigt igår morse. Det var helt omöjligt att sova. Magen rasade och hjärklappningen kom som ett brev på posten.

Det är inte synd om mig det är inte därför jag skriver. Jag försöker bara återge vad stress kan skapa som jag själv i grunden ställt till. Jag har inte lagt in bromsen tillräckligt tidigt. Jag är väl medveten om att jag inte är ensam om detta. Det pågår överallt hela tiden i alla katergorier av yrken och människor. Jag skriver om det dagligen flera gånger om dagen i mina diktat. Vi är människor inte maskiner.

Flora är nu inne på dag 12 med hög feber. Hon vaknade med 40.3 imorse. Hennes levervärden är jätte dåliga och levern är förstorad. Hon är gul i ögonen och gul i huden pga det. Lina själv är jätte trött då hon inte sover många timmar per natt. Imorgon åker de in till Ackis för mera prover och kontroll. Jag gör det jag kan för att hjälpa till. Jag önskar bara att jag var en människa med tjockare filter samt försvar. Men när det komer till de som står mig närmast är jag totalt hudlös.

Måse ändå säga att barn är fenomenala. Hon hade fått Ipren/Alvedon innan jag kom idag. Då sat hon upp och åt blåbär och jordgubbar som mormor hade med sig. Då hade hon ”bara” 39.1 i feber. Själv skulle jag ligga och yra med den tempen.

Nu den dagliga dosen av D-vitamin medans sola skiner.

Publicerat i Flora, kärlek | Lämna en kommentar

När du bör lära dig att tänka om.

När du under en längre tid stressat vad du än gör bär du omprogrammera din hjärna. Nu är det inte så att det går i ett nafs utan du får ta en liten bit i taget. Vissa dagar fungerar det inte alls. Idag var en dag då det blev väldigt bra. Jag vaknade i natt igen och vände och vred en lång stund. Lyckades somna om på morgontimmarna och bestämde mig för att sova länge. Kl 9 slog jag upp mina blå och där och då tänkte jag: Du har absolut inga krav idag. Andas, fika, njut och go with the flow.

Vi åt sen frukost eller mer åt brunch hållet. Diskuterade vad vi skulle hitta på som var bra. Packade ryggsäck med korv och fika och cyklade sedan upp till dammen för att grilla och njuta av naturen. Älskar att solen värmer och skräms av att det är så varmt i januari. Efter ett par timmar var tanten stelfrusen då det blåste isbjörnar. Väl hemma valde jag att träna ett bålpass för att avsluta med meditation. Ingen stress bara roligt. Inget smink och dusch först ikväll. Jag önskar så  att min sömn skulle återgå till det normala. Önskar också att tankarna var mikrosmå nattetid och inte stora mammutar som klafsar runt i rummet. Jag ger det tid, acceptans och tillit.

Jag vet också att idag är jag extra orolig då Flora är väldigt sjuk. Vi tillbringade mest hela dagen på Barnakuten igår. Hon har haft hög feber i elva dagar idag. Igår fick hon antibiotika då hon hade halsfluss. I Östhammar på Akuten i torsdags sa de att det var ett virus. Man tog ingen halsodling. Hon har troligen även influensa. Nu har hon bara ätit antibiotika i en dag men hennes ansikte har svullnat upp än mer idag. Hon var svälld redan igår när vi kom in. Jag önskar inget mer än att hon så fort som möjligt blir frisk. Antibiotikan bör kicka in imorgon. Det är hemskt att se sina nära och kära sjuka. Imorgon åker Lina in med henne igen och behövs det så åker jag med. Älskade Florisen ❤

 

 

Publicerat i Barnbarn, Flora | Lämna en kommentar

Vad gör hon då hela dagarna?

Helt ärligt undrar jag det också men dagarna rullar på. De första tre dagarna denna vecka kände jag varje morgon att jag måste åka till arbetet. Hade ingenstans att göra av mig själv. Då rullade jag ut yogamattan tände ljus och mediterade. I förrgår kväll yinyogade/mediterade jag i en timme. Helt underbart skönt.

Sömnen är inte som den ska ännu. Jag vaknar  vid tre på natten med fruktansvärd ångest. Sen tar det en stund att somna om. När jag väl somnar drömmer jag helt galet mycket. Det är verkligen såna gånger jag undrar hur min hjärna fungerar och vem f_n är jag? Ångest är ett väldigt laddat ord för mig då min mor missbrukade det ordet till den grad att vi inte orkade höra det. Hon led av ångest. Nu kan jag någonstans ändå förstå henne på ett annat sätt. Nu vet jag vad det innebär och det är allt annat än roligt.

Jag promenerar dagligen. Inte sådär jättesnabt som jag brukar utan lallar runt vid vattnet i skogen och sjunger ibland för mig själv. Möter ni någon i skogen som ser glad ut och låter så bli inte rädd. Det är bara jag.

Nu till något helt annat. Strax efter jul på annandagen insjuknade mitt näst äldsta barnbarn i halsfluss.  Samtidigt med honom hade Flora svinkoppor och strax efter att de börjat friskna till fick Lina och Melker Halsfluss. Båda fick antibiotika vilket även Elliot haft. I förra helgen kom Floris till Lina och fick hög feber. Hon har pendlat mellan 39-40 grader hela veckan och är inte feberfri ännu. Lina i sin tur fick tillbaka sin halsfluss igår och idag vaknade Elliot med hög feber. Det går runt i ett! De är helt slut. De har varit sjuka i ett sedan jul. Tips någon? Lina står på antibiotika igen och Floris har ett virus de var till akuten igår. Nu är det synd om de. ❤ Jag bistår med handling och kärlek.

Idag ska jag till Östhammar och äta middag med mina ”Måbra tjejer”. Vi lärde känna varandra för en herrans massa år sedan i en rehabgrupp som vi hade förmånen att tillhöra. Ikväll blir det babbel, mat och bubbel. Jag älskar det. Jag fyler på mitt måbra konto.

 

Publicerat i Barnbarn, Lina, yinyoga, yoga | Lämna en kommentar

Hit the break eller bromsa sig lite.

Jag är nu hemma i två veckor sedan söndag. Jag har länge känt att att om jag inte bromsar nu så kommer det inte bli bra. Ändå har jag kört på i 190. Lite så som jag blivit men inte allid varit. Alltid i och för sig varit ganska intensiv som person men öst på ännu snabbare nu. Dessutom har det varit ett turbulent år med mycket på jobbet och mycket privat.

I söndags fick jag besöka sjukhuset på grund av att hjärtat slog väldigt konstigt. Jag var yr och mådde lite illa. Kändes som om jag skulle svimma på det har jag skovat ett tag. Vi åkte in man tog EKG, kollade blodtryck och saturation. Allt såg bra ut där men så fort jag reste på mig började hjärtklappningen igen. Doktorn tyckte ja behövde vila och det tyckte jag också. Så nu är jag här och övar på att vila vilket är bland det svårast jag vet.

Jag har kommit dithän i stressnivå att jag försöker göra allting fort. Jag går snabbt, äter snabbt, sover snabbt dvs väldigt dåligt. Det i sig är inte alls bra. Jag är ibland som en zombie. Mina käkar sitter sammanklistrade och hårbotten är spänd och gör ont, Det fina i det hela är att jag kände att nu är det nog. Det som är jobbigt är att bryta detta mönster. Inatt vaknade jag före tre men visste att jag kan ligga kvar och somna om. När jag arbetar går det inte lika bra. Om jag inte sover blir jag stissig, neurotisk och väldigt ledsen. Jag tappar hela kompassvettet. Det känns ibland som att alla är emot mig och inte med mig.

Jag hade turen att möta en förstående läkare som i intyget skrev: Vila, promenader samt träning. Så nu promenerar jag, vilar, mediterar och kör styrketräning i min takt. Just nu är intensiv träning lika med stress. Kroppen uppfattar det så. Den unge doktorn remitterad mig till ett 24 timmars EKG samt en hel del prover som ska lämnas. Så ser min tillvaro ut just i detta nu.

Var rädd om er. ❤

Publicerat i meditation, stress, Styrketräning, Träning | 2 kommentarer