Vi ♥️

Likt ett vilset väsen smyger jag mig bakom din rygg. Kikar försiktigt fram känner mig trygg. Vaket samt naket med öppna sinnen i brand. Dina andetag lugnar mig när du tar min hand.

En litenhet i skuggan utav skeenden. En tungsinthet som skapas av beteenden. Det är då jag litar på att du möter mig när det rasar inuti. Det har alltid varit så. Du och jag är vi. ♥️

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Skepp ohoj eller nåt.

Jag är född landkrabba. Åkt Finlandsfärja många gånger och varit ute på sjön med maken och fiskat när vi hyrt stuga på Åland eller når vi haft båt på Rullis. Jag har dock ingen större sjövana och nu är det dags för tant att lära sig att köra båten då vi ju köpt stuga på en ö. Fram till för en vecka sedan har jag bara provat att köra båten själv ett par gånger. Vi har ju två båtar en med ratt och en utan. När jag provkörde den som ingen ratt har var det svårt att ta in att när jag styr åt höger går båten åt vänster. Lättare är det med styrpulpeten.

Sist vi var ut sa jag kaxigt: Nästa gång kör jag. Tänk om något skulle hända eller om jag mot förmodan vill ut själv ( kommer knappast ske). I veckan när vi var ut sätter sig maken mitt i båten och bara ler. Jag hade förträngt att jag skulle köra. Sagt och gjort. I med nyckeln och backa ut, nemas problemas. Jag kan vägen och jag vet hur Robban kört. Känner till var grunden ligger. Min första känsla när jag satte mig vid ratten var: -Var finns gas och broms? Alltså pedaler. Sen körde jag som den drottning jag är perfekt. Lade till vid bryggan vilket är trixit då vi har en bredare brygga längst ut och vi ska som in. Sedan var det dags att åka hemåt och lägga till mellan ” pinnarna” i hamnen. Det är alltså bommar där vi lägger till på vår plats. Jag säger att vi parkerar mellan pinnarna. Alltid retar det någon 🙂 . Allt gick vägen och Anne var lycklig som ett barn. Jag sprudlade och tänkte, nu jäklar!

Idag när maken kom hem efter sin ”Gubbfiskehelg” fick jag för mig att vi ska ut till stugan. Jag har varit ensam hemma och njutit av min egentid hela helgen. Fått massor gjort inomhus och sett till att Dahliorna är inne, fönster putsade och yogat, promenerat samt umgåtts med Lina. Nåväl, vi åkte till stugan och Tant här ska köra båt. Jag backar ut och backar ut lite väl snävt. Ska framåt och gasar på lite väl hårt och håller på att köra in i ett gäng båtar som står mellan pinnarna. Nu har jag förmånen att ha en väldigt lugn man i mitt liv. Jag tittar på honom som försöker styra upp mig. Ber honom ta över en stund då de som fiskade på bryggan inte behövde mer underhållning. Han såg till att vi kom ut från hamnen och jag gasade resten av resan samt lade till vid bryggan. Där behöver vi vara två. han fixar det ensam och tycker det är svårt. Jag kommer aldrig greja det själv.

Dock är jag fortfarande oerhört stolt över mitt mod och att jag företar mig nya saker i min ringa ålder. Det är aldrig försent, aldrig. Denna sommar blev det sup-bräda ( om än alldeles för lite pga operationer). Nästa sommar blir det mer sup-bräda och då ska jag kunna ratta båten själv ut från hamnen och in mellan pinnarna. Tanter kan! Så det så.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Tänk om jag kunde återge dofterna och ljuden som finns med mig när jag går till och är på bryggan. Tjocka lager av frasande löv som ligger på marken och doftar ljuvligt av höst. Vinden som prasslar och trädstammar som slår ihop av densamma. Löven som ibland flyger upp då jag likt ett barn inte kan låta bli att sprätta omkring de i skogen.

Känslan av förväntan samt längtan när jag går med yogamattan under armen. Färgerna omkring mig, fiskar som vakar och änder som skrämt flaxar iväg när jag kliver in i deras värld. Jag rullar ut yogamattan på bryggan för att andas djupt. Försöker skaka av mig känslan av stress den som så fint parkerat sig i mitt väsen.

Sakta börjar jag röra kroppen utefter vad den vill. Böjer, töjer, sträcker och skapar styrka. Inga krav, andas in på fem andas ut på fem. Solen som fortfarande värmer när jag försöker balansera på bryggan i trädetsposition, en utmaning då bryggan gungar med vågorna av vinden.

När jag ligger där på rygg för sista stretchande rörelserna flyger plötsligt havsörnen svävandes ovan mitt huvud. Den ser ut att sväva till samma position som den gjort hela sommaren. Det är rent magiskt.

Jag avslutar alltid det hela med meditation och tackar för allt det vackra, för min existens. Rullar ihop mattan och går lugnare på stigen som doftar ljuvligt, plockar några trattkantareller som stoppas i påsen med de jag hittade igår. Livet ändå ♥️

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Trött.

När kroppen under en lång tid utsatts för ett ständigt larmande är det som om den går in i ett panikläge som är svårt att att sig ur hur man än försöker. Ringer telefonen studsar varenda nerv i hela kroppen. varenda litet ljud blir till en stor explosion i hjärnan. Det går inte att inte bita ihop käkarna och tack och lov för att jag har bettskena annars hade jag varit tandlös.

Jag kan inte sova med ljudlöst för då kan jag missa något. Jag hade ljudlöst på vid barnbarnets suicidförsök i januari. De ringde mig tre gånger innan jag vaknade. Nu har jag ljudet på i stort sett alltid och ringer det nattetid får kropp och hjärna panik. Pulsen stegras och hela systemet skriker mayday.

Mitt system är just nu väldigt ” Upp fuckat”. Jag är mamma, mormor och så trött. Jag vet att det inte lönar sig att oroa sig och älta men jag är också bara människa. Nu behöver denna kvinna vila.

Det vi alla vet är att livet är skört. Vi har bara detta liv ett litet tag på jorden. Var rädda om varandra, somna aldrig osams inte med någon. Sprid kärlek och du får kärlek igen. Var rädd om dig själv och snäll mot dig själv och dina medmänniskor.

Min familj är mitt allt. Denna gång gick det bra till slut men jävlar vilken resa det varit.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Långt inlägg, rädsla.

När jag precis satt mig ner med en kaffe runt 15 tiden torsdagen 29/9 ringer min mobil. I luren hör jag ett skrik blandat med gråt: Mamma!! Jag har så ont! Jag tror jag fått en stroke, jag dör! Lina hade fått en enorm blixtrande huvudvärk hon föll ihop och kissade på sig. Hon var säker på en stroke och hade som tur var telefonen med sig.

Jag bad henne lägga på ringde Robban och sa åt honom att åka dit direkt sedan larmade jag 112. Jag gick till min kollega och sa att jag åker hem nu. Jag föll ihop i sittande andades djupt och sprang sedan till bussen. Hela kroppen skakade. Jag ringde Robban flera ggr och han kom till Lina samtidigt med ambulansen. Det blev blåljus in till Akademiska.

Lina hade haft feber i flera dagar runt 38.2 och konstant huvudvärk. Hon blev först inlagd på infektion och fick smärtlindring. Vi var då redan där tillsammans med henne. Därifrån blev det sedan förflyttning till Akuten. I 15 timmar låg hon i en korridor. Hon fick inte smärtlindring förrän efter en lång väntan. Man gjorde en CT-hjärna under natten. På fredag morgon fick hon ett tum och lite att äta. Då hade hon inte ätit på 38 timmar.

På förmiddagen gjordes även en lumbalpunktion ( ryggmärgsprov) efteråt ska du ligga helt stilla i två timmar. När två timmar gått kommer en barsk sköterska, drar nålen ur Linas arm och säger att du ska hem. Lina förklarade att hon inte fått veta resultat av proverna att hon nyss gjort ryggmärgsprov och att hon inte hade skor eller strumpor och endast en tunn pyjamas. Hon bad om en stol att sitta på och åtminstone en filt.

Hon blir utkastad i väntrummet i pyjamas med en filt och plasttofflor på fötterna. Hon ringer mig och storgråter fortfarande med feber och huvudvärk och har snabbt fått träffa en läkare som säger att hon har ” vanlig” huvudvärk.

Vi hämtar henne och är tillgängliga 24/7. I detta finns även fyra barn som är oroliga för sin mamma. Helgen passerar och i tisdags 4/10 ringer min mobil på förmiddagen. Jag klickar bort det först då det är ett av mina barnbarn och jag är mitt uppe i ett jobb. Sedan ringer Lina och nästa barnbarn. Jag ringer upp och hon skriker att det är samma sak igen. Jag hör hennes smärta och ångest. Hon vill inte till akuten. Jag ringer Robban och får inte tag i honom. Ringer min svärfar som genast åker till Lina och kör henne till vårdcentralen. Får tillslut tag i Robban som också åker dit. Själv har jag snabbt bytt om och sprungit till bussen. Att vänta på buss och att åka buss i dessa lägen är vidrigt. Stresspåslaget har nått 100% flertalet gånger.

På Gimo vårdcentral får Lina smärtlindring och ambulans tillkallas. Först en prio 1 ambulans som prioriteras ner till 2. Vilket i efterhand kunde lett till en katastrof. Sköterskorna på Gimo vårdcentral var magiska, ett stort tack till dem. Ambulansen kom och det blev åter akuten dit hon inte ville. Denna gång blir det inte korridor lika länge och hon får ett rum då hon är ljud och ljuskänslig med vidrig huvudvärk.

Vi är hemma. Vi roddar med mat, barnens situationer, skola, hund och katter. Lina har fantastiska vänner och jag är så glad över att vi bor nära barnen. Vi får heller inte komma in på akuten pga smittorisk.

Kl 4 på onsdag morgon ringer Lina. Hon har gjort en kontraströntgen av hjärnan. Det uppvisar ett livshotande tillstånd med en dissektion av en artär från nacke till hjärna. Typ ett bråck, en artär i artären. Hon har haft änglavakt och har direkt fått boosterdos av blodförtunnande. Hon är nu på väg till strokeavdelning och ska bli inlagd. Mitt hjärta jublar av lättnad då hon är i trygga händer.

Vi åkte in på onsdag eftermiddag och hälsade på. Det var en något piggare Lina vi mötte men dock medtagen. Hon skrevs ut på torsdagen och vi åkte ut till ön i fredags. Vi bara är . Hela mitt system är ” upp fuckat” på grund av stress. Dock ser jag att hon mår bra här även om huvudvärken ännu sitter i och hon är nackstel.

Detta har varit en tuff resa framförallt för Lina och barnen men även för oss som inte kan göra något mer än finnas där och stötta och vara en stor kärleksfull famn. ♥️

Akuten på Akademiska sjukhuset är en icke välfungerande institution och sköterskan som slängde ut Lina borde få en kurs i hur man bemöter patienter samt att de högre upp i ledningen bör se till att allt fungerar eller stänga ner akuten. Som det är idag funkar det inte och är en katastrof plats på så många plan.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Kravlöst.

I stugan trots ösregn och höstrusk. Tända ljus, inga krav, gummistövlar och regnjacka i skogen. Kaffe med smörgås, kravlöst och så enkelt. Gula löv som täcker gräset mer och mer. Vattenfyllda båtar samt svampar som poppar upp överallt. Andning som stillar sig i takt med tiden som går.

Djupandas för att stilla systemet i väntan på diskvattnet som kokas. Solen smyger sig fram bakom molnen och lyser upp tillvaron en stund. Det är inte alltid komplicerat att ta in det enkla vackra i vardagen.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Nytt arbete & avkoppling.

Sitter ute vid stugan. Har gjort min första hela vecka på nya arbetet. Allt känns så bra. Jobbet kan jag men rutinerna är nya. Kollegorna har varit/är fantastiska.

Jag har en egen plats med mitt skrivbord och mina saker. På Gränbystaden är det inte så och jag erkänner att en egen arbetsstation är optimalt. Nu har jag även kortare restid och är hemma senast 17. Mina nya kollegor har tagit hand om mig på ett fantastiskt sätt. Jag är sopslut men glad när jag kommer hem. Jag lär mig dagligen nya saker och detta team har arbetat tillsammans länge. Jag trivs verkligen ☺️.

Igår åkte vi direkt ut till ön när jag slutade. Lina hängde med. Vi köpte pizza med oss och tände massor av ljus. Eldade i kaminen och bara var. Det är en enorm ynnest att ha detta ställe. Jag känner att jag tjatar om det men det är så ljuvligt skönt att komma ut hit.

På morgonen idag blev det bryggyoga och på det städdag med Länsö Södras förening. Igår när vi kom insåg vi att ena båten stod på land. Vår landgång till bryggan var ett träningspass. Det är oerhört lågt vatten. Människor som bott här länge har aldrig upplevt detta förut.

Just i detta nu är jag ensam. Lina & Robban fiskar. Jag njuter. Eventuellt ska jag sova lite middag.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Skrämselpropaganda och nytt jobb.

I ett par års tid nu har man försökt skrämma livet ur alla människor med pandemi, ond bråd död och sjukdom. Vi kommer att gå en plågsam död till mötes om vi inte vaccinerar oss. Sen kom det kalla kriget med galningen i öst som invaderade ett Ukraina. Vi skulle bunkra livsmedel, radioapparater, ved, vatten med mera. För att inte tala om allt våld som pågår där ute och klimatet? På det kommer nu elpriser, matpriser och bränslepriser som äter upp den lön vi lyckas inbringa. Jag ger upp. Jag skiter i allt vad tidningar och nyheter är. Min hjärna vill absolut inte ha in mer skräck information.

Jag väljer att lalla i skogen och leta rosa små moln på min himmel. Sjunga, dansa och läsa romaner om kärlek och lullull. Jag väljer att köra huvudet i sanden utom då jag handlar då jag inser att priserna är orimliga. Jag verkligen lider med alla fattig pensionärer och ensamföräldrar. Idag väljer jag istället att ge mig ut och leta kantareller, njuta av naturen och hoppas på bra skörd.

I Onsdags sa jag tack och hej till Gränbystadens vårdcentral. I torsdags sa jag hej till Östhammars vårdcentral. Jag har nu eget skrivbord, öppningsbart fönster och allt känns bra. Jag är aldrig hemma senare än 17.00 i Gimo ( om bussarna går vill säga). Det är mycket nya rutiner men ett yrka jag kan då jag jobbat som medicinsk sekreterare i fem år nu, drygt. Dock kan hända att jag tappar min självkänsla emellanåt och får jobba på att tänka att det kommer att vara så bra. Att inte försöka över prestera. Kollegorna känns toppen såhär efter två dagar. I slutet av denna månad är det AW vilken jag ska medverka på så jag får se en annan sida av de nya kollegorna.

På söndag om en vecka är det dags att gå till val. Detta är första gången jag verkligen inte vet vad jag ska rösta på. Jag är absolut inte Sverige Demokrat och heller inte Moderat. Inte vill jag rösta på Ebba heller. De partier som väljer att samarbeta med SD vill jag välja bort. Tack Jonas för din otroligt bra kolumn i expressen häromdagen. Väldigt tänkvärt och mitt i prick.

Nu skogen, rosa moln och lullull.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Teleportering

Så kändes flygresan på dryga tre timmar då vi mest sov 😁. Kom hem till ett väldigt regnigt Sverige och tydligen ett rejält oväder som farit fram.

Nu fryser vi, allt är uppackat och tvättmaskinen går för fullt. Lefkas är vackert en oerhört grön ö med vackra stränder som var överbefolkade.

Nu är det tre dagar kvar i Uppsala på Gränbystadens vårdcentral sedan börjar en ny era i Östhammar. Spännande och pirrigt 😁.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Hur gör jag som inte solar?

Eftersom min hud sedan många år pga cellgifter och noll information om att sola var big no, no är trasig så solar inte jag. Här på Lefkas är jag ständigt insmord med faktor 50 och 30 samt täckande kläder vid hojåkning. När vi är på stranden ligger jag under parasoll i skuggan. Visst går jag i solen och åker i shorts men bränner mig aldrig. Det går utmärkt att njuta ändå ☀️😎.

Idag vaknade vi till åska och regn. Det försvann vid lunch som tur är. Vi gav oss iväg till Lefkas stad. Det tror jag alla andra också gjorde. Det är SÅ galet mycket människor här, hysteriskt hälsar eremiten Elfrida. Tant köpte sig en hatt. Älskar den.

Vid hemkomst tog vi lunch och på det stödvila. Att vila middag är underskattat. Jag behöver bara blunda i 5-10 minuter sen är jag som ny.

Vi åt middag på Panorama igår, lunch och även middag idag. Jag åt pasta Marinara ikväll. De har glutenfri pasta. Det var magiskt gott. De har bästa maten hittills. Annars har jag inte imponerats av måltiderna här. Kan bero på att vi lagar god mat själva ☺️.

De senaste tre förmiddagarna har jag blivit så sjuk en stund efter frukost. Har uteslutit ägg, funderat och idag förstod jag att jag inte kan äta honung. Hemma äter jag det aldrig. Här har jag haft lite på yogurten. Jag får otrolig magsmärta, mår illa och kallsvettas. Imorgon blir frukosten honungsfri. Jag lär mig så länge jag lever.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar