När livet förändras

Så kan känslan bli lätt kaotisk. Så har mitt liv varit ett tag och då gäller det egentligen inte mig direkt. Min dotter har separerat och flyttat till Gimo. Jag har dem på nära håll och det har varit turbulent. Jag tänker inte orda så mycket mer om det. Hon är min dotter och hon kommer ta sig igenom detta som många andra människor gjort.

Jag har dock ett enormt stresspåslag själv då jag är väldigt engagerad. Jag har en unge, jag älskar henne mer än livet och jag vill att hon alltid, alltid ska må bra och ha det bra. Jag har även en benägenhet att ha katastroftankar och har ett enormt ( jätte jävla enormt) kontrollbehov när jag hamnar i såna här situationer. Jag har som tur var kloka vänner en klok man och en klok dotter. Jag sover inte det gör hon. Säger väl också en del. Hon är ju inte direkt 5 år utan mera åt 35.

Men en sak är säker människor är oerhört fina och generösa. Jag har frågat om mina kollegor har saker de inte behöver. Hon har fått en TV, en dammsugare, Lampor, påslakan, router och skrivbord. Det har hennes mamma fixat. Tack! Alla fantastiska kollegor och vänner. Sen har hon ordnat massor av saker själv. Nu har hon ett fint hem här i byn. Livet är som det är. Det blir inte alltid som man tänkt. Nu kan det bara bli bättre.

Jag ska inatt försöka mig på att få sammanhängande sömn. Jag ska tänka massor av positiva tankar och få mitt psyke att förstå att hon inte är 5 år. Jag ska säga åt min hjärna att släppa kontrollen. Jag efterlyser en på och av knapp till mitt huvud. Gärna till den inre delen än en gång.

 

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Små ting!

Ensam hemma efter en lång dag på jobbet. Tänder ljus i köket, värmer tacogratäng och häller upp lite röttvin till. Njuter av tystnad samt ensamhet. Har semester imorgon men kommer inte att vila. Livet, det underbara livet. ❤️

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Älskade barn <3

Om jag kunde och hade förmågan skulle jag ta din smärta, bära den på mina axlar för att se dig le. Men jag skulle beröva dig det livet har att erbjuda. Smärtan är något vi ibland måste bära och växa oss starkare igenom. Det gör ont men det kommer att bli bra.

Om jag hade obegränsat med pengar skulle jag inte köpa dig allt jag kan. Jag skulle istället ge dig möjligheten till utveckling genom utbildning. Möjligheten för dig att växa som person och inse alla dina fantastiska kvalitéer.

Just nu kan jag bara stå vid sidan av och se din sorg och din smärta. Jag gör det jag förmår. Jag gör allt jag kan och jag vet att det absolut är nog för jag ger dig all min kärlek älskade barn. ❤

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

En dag,

Kan se ut som följer:

Vaknar kl 04.30 av att klockan ringer. Vem har svällt upp mina ögon. Mina ögon är i stort sett igenmurade. Inatt låg maken pyrt till också. Han snarkade så jag vaknade flera gånger. Stoppade i öronproppar som ger mig panik. Är inte van ännu. Mullret ur makens strupe fick mig att tro att vi hade en form av maskin inomhus när jag tantkissade inatt. Det skakade, vibrerade i väggarna.

Upp, på med vatten, hämtar en stor kopp kaffe. In i badrummet och på med ansiktet. Svårt att få på ögonen med svullna ögonlock. In i köket och fram med frukost. Kl är nu ca 04.55. Häller upp en andra balja kaffe och äter yogurt samt ostbröd. 06.10 går bussen. Lyckas slumra en stund innan jag är framme. Vaknade tack och lov inte nere på stan.

In på jobbet, starta upp allt. Kolla mailen, lyssna av svararen, kolla post som ska ut, lyssna av Call guide ( avbokningar) och kolla Mina vårdkontakter. De första patienterna är inne redan 07.00. Det är provtagningar  ( som är öppet) och andra optimister som tror Drop in öppnar 7 men den öppnar 8. Kikar på diktatlistan som ligger hyfsat till. Pratar med kollegor, hjälper patienter med registrering samt talar om för alla hur de gör vid droppen. Tar betalt i kassan av de som varit på drop in. Försöker mata av några diktat mellan patienterna. Hälsar en ny kollega välkommen. Visar var kläder finns och vårt omklädningsrum.

Hjälper ett nyanlänt par att registrera sig på vårdcentral och pratar engelska. Tänker att det blivit min vardag. Jag är inte proffs på engelska men pratar så gott jag kan. Försöker hinna med att pudra näsan mellan varven. Är ensam i receptionen till 11 idag. Bokar tolk x 3. Kikar igenom de inkommande remisserna och tar hand om posten som kommit utifrån. Fikar kl 10. Det ringer i klockan i receptionen. Lämnar kaffet på bordet och går till receptionen. Jag är jätte hungrig. Går tillbaka och fikar färdigt.Räknar ihop och registrerar förra veckans kassa samt skickar rapport till Nokas om våra kontanter.

Fortsätter att bemöta patienterna som kommer med vänliga tillrop och tar betalt. En del anser 150:- är hutlöst och jag förstår det om man tex är fattig pensionär. Varje gång jag ska skriva pensionär måste jag fokusera då det lätt blir penisnär. Kl 11 anländer min kollega Anki, halleluja på den. Vi går igenom vad som hänt och vad som komma ska. Jag stämmer av kassan innan lunch och reggar in de patienter som varit hos oss och ska ha fakuror. Kl 12.15 går jag på lunch. Har 30 minuter att chilla på och äta gott.Har allt som oftast matlåda.

Fortsätter efter lunchen med diktatskrivning samt att ta emot och prata med patienterna. Kl 13.30 har vi möte med sekreterarsamordnaren. Mötet är klart strax innan 15. Jag hämtar kaffe, reggar klart remisser. Fixar lite med IT då en av våra sköterskor behöver ett inlogg. Jag byter om strax före 16 och bussen kommer 16.10. Lyssnar på podd och kikar på James Cordon på Youtube på bussen. Kommer hem, lagar broccolisoppa och kesoplättar. Imorgon börjar jag 11 och beöver då ha 2 mål mat med mig på jobbet då jag slutar 20.00. Nu väntar en promenad samt ett ben/rumpapass. En helt vanlig dag i mitt 56 åriga liv.

 

 

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Ni vet

Känslan som uppstår när du på morgonen vaknar och inser att din dag är ett oskrivet blad. När dessutom solen behagar kika fram och det är ” lagom” kallt ute. Halt är det men det är världsligt. Jag stiger upp och fixar min första mugg kaffe. Diskuterar dagen med mannen i mitt liv. Scrollar igenom nätet och ”pratar” lite med vänner via messenger. Maken ska laga bilen. Vindrutetorkarna har gett upp då motorn till dem lagt ner. Själv bestämmer jag mig snabbt för en skön promenad alternativt mysjogg.

Kollar av hur halt det är och inser att ska lårbenshalsarna klara sig hela ett tag till är det bäst jag promenerar. Jag har inga lurar i. Jag vill höra naturen. Går i raskt takt up till dammen för att gå min vanliga runda i skogen. För att stanna på ” mitt ställe” och andas in i djupa yogahälsningar. Det är nästan omöjligt att ta sig dit då Alfrida fält furor som bara den. Det ligger träd överallt. På en stig får jag snällt vända och gå samma väg tillbaka. Jag vågar inte krypa under eller klättra över. Vore snyggt att fastna under en gran eller tall. Bli sprattlandes som en fisk på torra land.

Solen skiner mig i ansiktet och jag tänker D-vitamin. Jag njuter, jag njuter av att vara ensam och gå i mina egna tankar. Plötsligt ser jag hur någon kommer ut ur skogen framför mig. Jag inser at det är Per och Molly. Molly som är en 12,5 år gammal Berner Sennen tik och som var Moltas bästa vän. Jag har precis på min skogsrunda gått och pratat med Moltas i mitt huvud. Jag är övertygad om att han fortfarande är med mig. Och där är Molly. Hon känner igen mig och kommer vaggandes fram och lägger sig överlycklig ner vid mina fötter. Jag knäböjer och gråter en skvätt. Per fäller också ett par tårar. Jag har saknat Mollsan och jag saknar Moltas. Den här händelsen gav mig så mycket. Jag vet också att Molly inte har så långt kvar med tanke på hur hon gick. Våra hundar betyder så mycket för oss människor. ❤

Jag känner värmen från solen, hör hur fåglar kvittrar och tänker att det inte är så långt till våren. Älskar våren. Älskar när allt knoppas och det grönskar skirt. Idag ville jag inte gå in alls. Kommer hem och tar en kopp kaffe innan jag kör igenom kroppen med Soulworkclub. Käner hur stark jag ändå blivit av dessa kortare pass. Visst var det dyrt att investera i men vem är väl viktigare än jag? Jag älskar när min kropp svarar på träningen och jag kan känna styrkan och flåsar livet ur mig. Det är aldrig försent. Verkligen inte.

Nu har lunchen landat i magen. Maken är hemma efter bilfix. Jag ska duscha och sedan känna efter vad jag vill göra mer idag. Solen skiner ännu och det finns hopp, hopp om att allt kommer att bli bra. Tillit är ledordet. ❤

 

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Kan hända

Att jag imorgon ska besöka en läkare som hör till kirurgen men jag ska undersöka den del av kroppen där solen inte skiner. Kan hända att jag absolut inte ser fram emot det. Kan hända att det är bland det värsta jag vet. Jag kommer ta lugnande så jag ler som ett fån hela förmiddagen.

Bara för att jag vet att jag inte bör äta speciellt mycket innan det så är jag just i detta nu akut hungrig. Min kropp retas med mig. Men det finns en stor fördel med besöket i Enköping. Jag får träffa min vän och studiekamrat Eleni. ❤

På hemvägen tänker jag lulla in på Fulleröhandel och köpa en tavla. En tempeltavla att ha i vardagsrummet. Det är den fattiga månaden och jag ämnar blir än fattigare. Det är viktigt att veta vad man ska investera i ;).

Men innan happy shopping ska här laxeras och förberedas för morgondagens läkarbesök. Kunde jag inte fått ha ont i ett öra eller en tå? Tjocktarmen känns lätt överdrivet.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Måndag!

Nytränad, stretchad och med blåbär runt hela munnen startar jag denna måndag.

Dags att duscha och bege sig till Uppsala för att arbeta kväll.

Njut av veckan.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar