Olika falla livets lotter.

Tänkte jag igår och även idag när jag när jag ställde mig här. Jag körde igång ett pass för hela kroppen igår efter lunch. Min man la sig i soffa och surfade. Förflyttade sig sedan till sängen och snarkade. Jag svettades och flåsade. Samma sak när vi är på Rullis. Jag hoppar, skuttar och gör burpees. Han ligger i en solstol och snarkar eller läser tidningen och tar en öl. Sen är det ingen som vet vem av oss om kommer att leva längst. Kanske är det så att det är han som har förmågan att koppla av.

Tidigare idag var vi ute och gick en power walk. Jag är den drivande. Jag är den som vill ut. Att gå är ren meditation. Jag frågar alltid om han ska med. När vi väl kommit hem gjorde jag i ordning massor av mat till kommande vecka, lasagne och skink och ostpaj. Ikväll blir det grekiska souvlaki på kyckling och grekisksallad. Nu står jag här och uttrycker mig medans han gör sin snus så hela huset luktar död dvs tobak och äckel.

Mitt driv är inte alltid bra. Det är det som ger mig enormt stresspåslag. Just nu har jag jättesvårt att komma ner i varv. Vad jag än företar mig så går kroppen igång alldeles för mycket. Käkarna är spända, jag pressar tänder och har bitit söndre två tänder på kort tid. Axlarna är uppe vid öronen och nacken spänd. Vad som såna gånger ger mig avkoppling är träning samt yoga. Då är det total fokus som gäller. Tyvärr är jag i ett skede då jag forcerar i yogan men jag är medveten om det. Tänker mycket på hur jag andas och att tänderna inte ska pressas ihop.

Ett stressmoment i mitt liv är mitt arbete. När vi började var vi 2,75 sekreterare på 5 läkare. Det funkade ofast men inte alltid. Vi har öppet från 7-20 är då någon borta är vi väldigt sårbara. Idag har vi 9 läkare och är fortfarande 2,75 sekreterare. När min kollega som arbetar 75% har sina lediga dagar är jag eller min andra kollega ensam från 7-11. Då kommer nästa som ska täcka upp till 20.00 på kvällen. En helt orimlig arbetssituation som jag vet att min chef arbetar på. Att ha en rast utan att klockan ringer händer typ aldrig. Att kissa är också knepigt men det gör jag utan klockan. Receptionen måste vara bemannad vilket innebär att man bär med sig ringklockan överallt. ( Utom till toaletten). Sen är det ju så att vi ibland blir sjuka. Det är inte optimalt. Då ör det alltid två personer som ska täcka upp mellan 7-20. Region Uppsala har inga pengar. De har snart heller ingen hel personal om det fortsätter såhär.

Jag har många gånger sagt att jag älskar mitt arbete men inte till vilket pris som helst. Sist jag var hos terapeuten bad hon mig byta arbetsplats. Jag började genast se mig om efter andra tjänster som medicinsk sekreterare. Inser ganska snabbt att det det finns hur mycket arbeten som helst men att det ser lika illa ut överallt. Stora penisonsavgångar gör att arbete finns men man prioriterar inte just sekreterare. Sen vet jag att det är svårt att få tag i just medicinska sekreterare.

Nu en stunds yoga för att få hjärnan att förstå att allt är ok precis så som det är.

 

 

 

 

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

En solig vårdag i april.

Jag föddes en solig vårdag i april. Isarna låg kvar på havet och var precis på väg att släppa. Mina ben var inte som de skulle då jag föddes med höfteldsluxation. Min mamma och jag spenderade flertalet dagar på sjukhuset innan hemfärd. Jag var liten, tjock, skallig och alltid glad. Kanske är det därför jag överlevt och orkat på grund av min positivitet och den glädje jag ändå har i mitt hjärta.

Mina föräldrar var unga när jag kom till världen. Mamma var fyllda 21 och pappa 19. Mina föräldrar var två föräldrar som sedan på ett sätt vägrade växa upp till ansvarstagande vuxna individer. Från Vasa har jag många minnen kvar. Det lustiga är att jag till och med minns när min lillebror kom hem från sjukhuset. Jag har en bild av hur jag ligger på sängen bredvid honom. Vi har varsin napp och varsin snuttefilt. Jag var 1,5 år när han föddes och jag dyrkade marken han gick på. Han i sin tur blev ett lockigt busfrö som älskade att retas. Det gör han förvisso fortfarande.

Minnena från Vasa är för mig ändå relativt ljusa. Vasa som fortfarande är mitt andra hem även om jag inte varit där på många år. Jag spenderade varje sommar i Vasa fram till 1988 då min mormor gick bort. I mars detta år har vi bott 50 år i Sverige. Vi som skulle stanna här i 5 år och sedan flytta ” hem ” igen. Min terapeut har sagt till mig att vi borde stannat kvar i Finland hela familjen. Det var där vi hade våra rötter och vår familj. Min mamma var vilsen från början här i Sverige och pappa var inte direkt någon trygghet.

Båda drömde de om den stora tryggheten och goda ekonomin i Sverige. Tyvärr föll det på vägen bort då missbruk kostar en massa pengar. Ibland blir inte saker och ting som vi tänkt oss.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Sol ute, sol inne

Sol i hjärta sol i sinne. Mitt sinne mår bättre idag än igår. Jag har tankat bra energi med goda vänner över en brunch med babbel och ett glas bubbel. Nu var jag den enda som valde bubblet. Guldkant på livet. Vi satt i 2,5 timmar och det gick rasande fort. Elite Academia har en i mitt tycke väldigt bra brunch. Hett tips för er som vill prova. 249:- utan bubbel , 299:- med.

Vi diskuterade hur tiden bara rusar. Hur veckorna swoschar förbi och det är måndag samt fredag mest hela tiden. Jag fyller på min medicindosa ( läs senildosa) varje söndag. Det känns som om det är söndag jämt.

Livet sen? Jag har så mycket att sätta ord på men känner att det här inte är rätt forum jämt. Jag tycker inte synd om mig. Vet att det inte hjälper. Jag vet bara att jag i längden inte orkar med det tempot som jag lever i idag.Känner att det är dags att stanna upp, känna in och hitta en bra lösning på allt.

Diskuterade det med min vän Helena idag. Kanske är det dags att ta ledigt ett tag leva fattigt och skriva den där boken jag planerat så länge. Är det något jag har så är det ju gåvan att uttrycka mig i ord och skrift. Frågar ni min man så är jag sällan tyst. Fast den senste tiden har jag varit tyst, väldigt tyst här hemma. Orken har som tagit slut.

Det sägs att vi växer när vi passerar svårigheter i livet. Att vi stärks. Det är tur att vi inte växer på bredden av det för då borde jag vara hur bred som helst. Ett nytt motto för mig är : ”Vägen ut är igenom”. Underbar mening som säger allt.

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Ont i själen.

Så kan det vara ibland. Vi pratar om ont i armen, magen eller migrän men även jag har svårt att säga att själen gör ont. Jag tänker att det snart går över. Tänker att, andas lugnt. Det får vara tungt.

Lägger upp den här bilden som en symbol. Älskar Herregud & Co.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

När låten ”bad”

Får en annan innebörd och ger ”bad” smak i munnen. Jag såg på dokumentären om min husgud Michael Jackson igår. Jag skulle inte se den. Låg i sängen och slötittade och såg hela. Han var en sjuk man och helt klart en pedofil. Finns ingen tveksamhet om detta efter det programmet. Männen som berättade sina historier har ingenting att vinna på att berätta sina historier. Michael var en manipulativ människa med mycket pengar och en äcklig pedofil.

Blir som lite svårt att njuta av den musiken nu.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Mitt inre jag.

Jag är i behov av att veckla ut mina vingar och flyga långt bort där ingen når mig. Dit ingen finner en väg mer än jag. Inte förrän den dagen jag själv ger mitt tillstånd ska jag låta något endaste levande väsen ansluta sig.

Jag ska njuta av att bara vara jag, inleda den bästa av vänskaper med mig och hitta vrån där jag aldrig förut vågat kika in. Bekanta mig med jaget samt egot och frossa i tårar. Gråta ut all smärta som jag tillåtit boa in sig i många, långa år. Släppa allt fritt.

Långt bort ska jag flyga för att landa på en vacker plats som blir bara min. Jag ska njuta av ljuset, värmen, kylan och sorgen. Jag ska göra klart det som är ogjort för att utvecklas till ett bättre väsen. Det är vad mitt inre jag önskar sig just nu, just här.

Inre frid. ❤

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Ska det vara såhär?

Är en fråga som går runt i mitt huvud just nu. Vill jag ha det såhär och vad kan jag förändra? Just nu känns livet tråkigt. Det händer för lite samtidigt som jag mentalt är fullständigt slut. Det finns många orsaker till det men den främsta är att jag är jag. Min hjärna är i gång lite för mycket och jag ha svårt att koppla av. Jag har alla verktyg men får som inte till det just nu.

Vi var ute och gick för en stund sedan. En lång skön promenad. Jag börjar genast analysera. Ska jag gå här resten av livet?Samma runda samma mönster. Det mest spännande på hela pronmenaden var att vildsvinen bökat upp jorden inte så långt ifrån bostäderna och att min envisa make ( som har skit ont i ryggen sen fallet med skidorna) halkade runt i gamla gympaskor. Hur djävla envis ( läs dum) kan man vara?

Jag har en enorm oro i själen och kroppen som skapar spänningar i muskler för att inte tala om käkarna. Dessutom har jag fått en hemsk värk i mina leder i fingrar och fötter. Att fötterna värker det kan jag som på ett sätt ta men händerna är mina arbetsredskap. Jag skriver diktat med mina fingrar dagligen. Ibland känns varenda tryck på tangentbordet som en stöt. Så idag gav jag mig på gurkmejashottar. Innehåller en himla massa bra grufs som ska rädda lederna och nu blir jag än striktare med vad jag petar i mig.

Alla har vi perioder när vi mår sämre och bättre i våra liv. Att analysera, oroa och fundera verkar ha fallit på min lott här i livet ( tillfälligt). Jag känner att jag behöver vägledning. Jag behöver bra input och massor, massor av vila. Fortsätter det såhär tar jag en time out på en vecka eller två för att få ner systemet i varv.

Publicerat i Livet | Lämna en kommentar