Blir som man tänkt sig men värre. Sån är min känsla just nu. Tiden skenar värre än ett ånglok och fortsätter det i denna takt är jag 98 år om ett år. Ibland har du som människa väldigt höga förväntningar på att allt kommer att bli toppen. Sen får du djupandas och tänka: Jäklars, det sket sig.
Jag har precis investerat i en timme hos Lina och killarna. Elliot har ju legat på sjukhus sen måndag kväll/natt. Nu är han på bättringsväg. Hett tips. Spela inte krona mot knogarna. Nu ligger dock Lina nerbäddad i hög feber. Hon orkade med sin kärlekstörstande mor en liten stund.
Modern är trött. Trött in i märgen trött. Känner att det vissa veckor blir så. Sömnen är en katastrof bitvis. Vi kan i stort sett diskutera med varandra kl 03.00 på natten. Är vi så gamla så vi snart sitter i pissetofflor och sörplar kaffe kl 4? Inte än väl? Samtidigt så går ju tiden som sagt var alldeles för fort. Kan vi inte bara stoppad den lite………Min mormor var uppe jätte tidigt åren innan hon gick bort. Hon drack nog kaffe redan vid 4. Kanske blir jag som henne till slut. Jag älskade henne ohämmat.
Snällhet, ska det vara så svårt att vara snäll? Och nej! En som skriker högst vinner inte alltid. Inte ens om man stampar med foten i backen. Den som kommer längst i livet är den som är snäll. Tänk karma. Det biter dig i arslet om du bara lever genom ditt eget ego. Simple and plain as that.