När ingenting

Blir som man tänkt sig men värre. Sån är min känsla just nu. Tiden skenar värre än ett ånglok och fortsätter det i denna takt är jag 98 år om ett år. Ibland har du som människa väldigt höga förväntningar på att allt kommer att bli toppen. Sen får du djupandas och tänka: Jäklars, det sket sig.

Jag har precis investerat i en timme hos Lina och killarna. Elliot har ju legat på sjukhus sen måndag kväll/natt. Nu är han på bättringsväg. Hett tips. Spela inte krona mot knogarna. Nu ligger dock Lina nerbäddad i hög feber. Hon orkade med sin kärlekstörstande mor en liten stund.

Modern är trött. Trött in i märgen trött. Känner att det vissa veckor blir så. Sömnen är en katastrof bitvis. Vi kan i stort sett diskutera med varandra kl 03.00 på natten. Är vi så gamla så vi snart sitter i pissetofflor och sörplar kaffe kl 4? Inte än väl? Samtidigt så går ju tiden som sagt var alldeles för fort. Kan vi inte bara stoppad den lite………Min mormor var uppe jätte tidigt åren innan hon gick bort. Hon drack nog kaffe redan vid 4. Kanske blir jag som henne till slut. Jag älskade henne ohämmat.

Snällhet, ska det vara så svårt att vara snäll? Och nej! En som skriker högst vinner inte alltid. Inte ens om man stampar med foten i backen. Den som kommer längst i livet är den som är snäll. Tänk karma. Det biter dig i arslet om du bara lever genom ditt eget ego. Simple and plain as that.

 

 

I takt med morgonljuset vaknar jag sakta till fågelsång samt skuggor som leker på väggen formade av solens strålar. Andas lättare, tänker lättare samt ler med hjärtat,

Tar in ljuset som gör att det nästan är omöjligt att somna om. Smyger upp för att njuta av ljuden utifrån. Kaffet lockar samt tanken på hoprullad yogamatta under armen och promenad på den nykrattade stigen ner till bryggan.

Det är jag och naturen, det är vi i ett. Ingenting kan kännas mera rätt. Vattnet glittrar, solkatterna blänker och bländar. Gässen skränar och tycks ha oenigheter i familjen. Inte visste jag att något så litet kan låta så illa.Fiskar vakar, leker i närheten. Jag djupandas, mediterar upprepar mantrat : So hum. Väcker sakta kroppen till liv. Värms upp av lycka, sol och doften av hav.

Frukosten ska serveras efter hemkomst då barnbarn med vän samt Lina är här. Vi äter vår första frukost ute. Det är något speciellt med måltider tidigt på morgonen/förmiddagen i sol. Ljudet av småfåglarna är magi. Jag väntar en stund och ska gå runt ön. Vänder innan jag når vägen, byter om till träningskläder för att gå/jogga. Första biten är tung då det var evigheter sedan jag sprang sen lättar det. Lätt euforisk känsla när jag svettig och rödblommig kommer hem.

Dusch ute, kaffe ute, hela livet levs ute. Jag tänker att jag är i mitt rätta habitat. Här tänker jag spendera så mycket tid jag kan.

En månad

Efter operationen saknar jag att kunna duscha och nyttja båda händerna. Är otroligt imponerad över hur fort det gick att vänja sig med att arbeta mycket med vänster hand. Igår passerade jag en milstolpe i och med att jag försiktigt kunde borsta tänderna med högern( har eltandborste).

Numera är jag proffs på att torka stjärten med vänstern. Nu känns det som jag. I början var känslan: Vem krafsar mig där bak? Jag sminkar mig med höger hand sen någon dag, har ortos 24/7 och det är otäckt att ta av den. Jag är fortfarande lite blå,gul och röd. Sjukskriven i 4 veckor till. Har läkarbesök och röntgen på tisdag.

Saknar min träning, att skära maten själv, känns helt ok att inte laga mat 😇. Har dammsugit huset med vänster hand = inte så noga. Står ut med att ha skitiga fönster och kan inte vara med på städdagen på lördag här på ön= stackars mig= glorian på sned 😁. Livet liksom.

Att vara begränsad

Är nytt för mig, väldigt nytt. Nyttigt för mig säger en del i min närhet. Just i detta nu är jag/vi på ön. Jag vill städa ur allt! Vill städa ur skåp, hyllor, toaletter och skrubba ren bryggan från massa fågelbajs. Jag vill göra vår fint.

Istället får jag be om hjälp med att bre mackan till frukost, be honom skiva upp paprika och han får ta hand om det mesta. Jag kan bädda och dammsuga en del med vänster hand men får inte använda höger hand/tumme. Big no, no och ajabaja.

Jag kan meditera, promenera och äter numera lunch som en neandertalare. Hela köttbiten på gaffeln när jag är själv. Jag kommer nu i alla jackor och tröjor med den nya ortos som jag fått. Halleluja!! På den. Längtar efter min styrketräning och tänker : Snart så, snart om bara någon liten vecka av mitt liv. Jag får vänja mig vid att stilla mig 🙏.

I veckan var vi och köpte köttfärs hos en lokal handlare. Jag provsmakade en ölkorv de tillverkar. En stund senare började munnen svälla upp eller gommen svällde samt läpparna inuti och jag kände av det ner mot svalget. Vi åkte till mitt arbete där jag blev väl omhändertagen och fick Betapred samt Loratadin. Jag blev även rödprickig på kroppen såg tydligen ut som en medwurst 😁.

Det är tredje gången på relativt kort tid som jag reagerar på chili. Har upplevt samma sak av chilinötter samt pasta med räkor, vitlök och chili. Har jag chili i en gryta har jag aldrig reagerar. Otäckt är det och nu bär jag medicin med mig överallt.

Imorgon

Ska gipset bytas ut och stygnen tas bort! Jippiiii!!!! Och jag ska toppa håret allt bra på min födelsedag. 😁

Sen hoppas jag på att komma i mina kläder, främst ytterkläder nu när värmen uteblivit så länge.

En vecka

Efter operation igår. Jag mår bra. Slutade med morfin efter ett par dygn. Igår var första dagen utan Alvedon.

Har inga ytterkläder som går över gipset. Ska byta gips om en vecka och ta stygn. Sover illa på grund av gips men jag kan ju som sagt sova när jag vill.

Maken hjälper mig med en del saker som att skära upp min mat, tvätta mitt hår med mera. Själv får jag jobba på att inte klättra på väggarna. Vet ni hur usla teveprogram det är dagtid och nej! Vi har inte Netflix ☺️.

Jag väntar intensivt på värmen. Väntar på våren. Vill vara ute. Vill ha tillbaka mitt liv och tänker ändå att detta är en kort period av just mitt liv. Längtar efter att plantera och greja med växthuset.

Ps. Ett gips luktar inte godis inuti efter en vecka.

En kort

Uppdatering skriven med höger långfinger gipsad hand/arm.

Går allt bra? Jo, tack! Både och ,lite lätt irriterad ibland när jag inte kan göra det jag brukar och inte kommer i mina tröjor eller jackor. Inser nu hur mycket jag gör här hemma eftersom jag är aktiv.

Har jag ont? Svar: Ja! Dagen efter op var inte kul. Åt rejäla doser morfin och Alvedon vilket resulterade i förstoppning. Ny erfarenhet för tant med ulcerös colit. Idag står jag endast på Alvedon.

Hur går det att arbeta med vänster hand? Jätte bra! Verkligen bra. Är envis som sa_an. Får hjälp med att fördela mat när han är hemma annars hugger jag bara gaffeln i allt eller äter med fingrarna. Toabesöken är inget problem alls. Hårtvätt behöver jag hjälp med.

Allt går även om det ibland är sjukt tråkigt. Mina nära säger att det här är nyttigt för mig. Jag tvingas till vila. Det ligger en del sanning i det.

Kärlek och operation

Jag fick så mycket meddelanden via sms och messenger med mera igår så jag var rörd. Tack! För all kärlek och för er omtanke. ♥️ Det värmer oerhört.

Min familj var med mig i tanken hela dagen. Jag ringde dem först efter operationen och Flora sa: Grattis! Mormor att du överlevde. 😁. Vi i familjen är alltid med varandra i dessa situationer. Sitter på axeln och peppar med massa kärlek ♥️

Operationen har gått bra. De har transplanterat ben från höger hand till tumbasen och satt in en platta samt stift. Jag är gipsad i 6 veckor men byter gips och tar stygn om 2 veckor.

Jag står på Alvedon och morfin just nu. Jobbar med vänster hand och allt har gått bra utom att få på sig en behå. Mina fingrar på höger hand är fria inte tummen dock. Sömnen inatt blev obefintlig men jag kan sova hur mycket middag som helst.

Personalen på Elisabeth sjukhuset var helt fantastisk. Jag kände mig så omhändertagen. Nu vila!

Allt eller inget.

Igår var jag på min årliga ” Fiffikontroll”. Viktigt att gå på mammografi och gynkontroller. Jag väljer en gynekolog som förskriver östrogen. Kommer att inta det till jag går i graven. Hur som så fick jag en Godkänt stämpel i baken. Fick också göra ” the walk of shame” att gå från ombyte till gynstol. Sommartid kör jag klänning, igår hade jag missat det. Vet ni hur lång en t-shirt kan bli om man drar i den tillräckligt? Sen ligger jag där, tittar i taket och pratar hysteriskt. Jag funkar så vid stress. Tack och lov så är denna herren en lugn och trygg professor.

De senaste dagarna har jag även börjat smörja in nästipp och näsrygg med Tolak det vill säga frätande kräm som tar bort solskador i huden. Jag börjar se ut som Rudolf med röda mulen. Ett problem föreligger,mina glasögon vilar på det som börjar bli sår på näsroten. Jag tog tidigare för någon månad sedan bort skivepitelcancer på kinden. Jag säger bara: Sola INTE!! Och absolut inte om du intar mediciner som dämpar ditt immunförsvar.

Annars då? Jo tack! Jag är lätt stressad inför onsdag. Kommer sakna min träning och min vanliga vardag men slipper framöver smärtan. I förrgår gjorde jag 20 strikta armhävningar i rad sedan 1×15 och 2×12. Har tränat styrka kontinuerligt ett tag, älskar det. Och ja! Det är ok att skryta lite 😁💪. Tackar min kropp dagligen för att den orkar och oftast gör som jag vill. Tackar mig själv för att jag sköter om mig så gott det går själsligt och fysiskt.

Då kom då

Samtalet som jag väntat på. Jag ska opereras p onsdag kl 09.30. De hade fått ett återbud och nu var turen min. Jag satt och kissade och ser att det är okänt nummer i telefonen. Jag svarade på toan. Kände på mig att det var från sjukhuset. Hon frågade om hon stör? Jag svarade: Jag kissar! Hon undrar om hon ska återkomma? ( Hon skrattar gott) Nej då! Svarar jag, jag är brutalt ärlig och ska bara tvätta händerna. 😁

Sen skrattar vi lite tillsammans och därefter får jag all information. Jag ska sövas men innan det duschas hemma i Descutan. Det är vidrigt. Mitt hår kommer aldrig gå att reda ut 😳. Jag får heller inte äta på operationsdagen men kaffe utan mjölk går bra. Jag åker hem samma dag med gips i sex veckor och åtta till tio veckors sjukskrivning. Nu du Elisabeth!! Nu hinner vi 🥂 och babbla.

Direkt efter lunch bokade jag tid för bryn och fransfärg. Inget smink på veckor då tant inte övat med vänster hand. Dessutom ser jag tup inget på vänster öga sen födseln så det blir problem. Det blir mycket stuga. Mycket vila. Hybris emellanåt och massor av tid till eftertanke. Jag har länge känt att jag vill göra nåt nytt och då menar jag inte arbete men något utvecklande. Nu ska jag tänka ut det.

Utmattad

Tillplattad känslomässigt avdankad rusande på likt ett expresståg i 190. Prestations Petra håller i utan att hålla av, inte hålla av sig själv.

Bussturer i timmar med ögonlock som limmar igen i förtvivlan av trötthet. Ångest som svepte likt ett ok över bröstet när foten sattes ner i asfalten. Fotstegen över stenbeläggningen var tunga. Djupandas, sorg blandas med ett jävlar anamma som inte fanns.

Till slut tog det stopp, slut, tomt, inget bränsle hostandes likt ett gammalt fordon där det sista liksom ryker ut. Allt som varit var inte längre något. Det betyder inget när du ingen ork kan uppbringa. Du är ett tomt skal du har raderat ditt inre.

Sån var känslan för snart två år sedan. Sådan är inte känslan idag. Dock gäller det att hitta en balans i det jag gör. Att vara inlyssnande, självsnäll och ta pauser i tillvaron. Att inte göra någonting är fortfarande svårt men det tar sig.