Vårfeeling

Solen strålar, det är ”lagom” många minusgrader ute. Jag har betalat förskottet på Kroatien resan. Morgonen började med Power yoga och kaffe. Sen har jag pysslat i lugn och ro samt ätit en god frukost. Nu väntar arbete mellan 11-20. Jag går till bussen i solen. Ljuset ska in i kroppen och värma själen.

Läste nyss en så bra grej. På alla hjärtans dag ska man ge sig själv en present. Att älska sig själv för den man är med allt vad det innebär. Ge sig själv en liten gåva. Imorgon belönar jag mig med AW med mina två kollegor. Vi har ej hunnit umgås på det viset alls. Vi bara jobbar och jobbar. Ska ut och äta lite gott och dricka bubbel med babbel. Vi är tre pantertanter som har namn som börjar på A. Jag spenderar mer tid med dem än med Robban som det ser ut idag.

Nu en lugn och skön solskenspromenad. Ta hand om er och sprid kärlek. ❤

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

När jag chillar

På morgonen mår jag så bra. En skön lördag förmiddag med morgonteve, brunch och innan det träning. Nu står jag här som Svettlana och ska egentligen duscha men hittar på så mycket annat att göra. Tvättmaskinen går. Vi har bokat resa till Kroatien. Tucepi heter orten. Någon som varit där? Lite tips kanske? Har precis betalat bort Rullis så vi far och ställer upp i april igen. Den här hösten och vintern må gå till den längsta i världshistorien.

Vi har aldrig besökt Kroatien. Åker i början av juni och hoppas på att värmen hittat ner dit. Ska bo i en villa och självhushålla. Känner jag oss rätt hyr vi hoj, åker runt och ser oss omkring och äter alla måltider utom frukost ute. Jag längtar, längtar även till Rullis och alla vänner där. Samt den enorma känslan av lugn som infinner sig när vi väl kommit dit. Skogen, havet och solndegångarna som är fantastiska.

I veckan har jag börjat mitt arbete på Rasbovårdcentral där jag är en dag i veckan. Det är vår filial. Tempot var avsevärt lugnare. Vi åt pizza från lokala pizzerian. Patienternas medelålder var hög. Jag åker dock in till Uppsala för att åka med mina kollegor till Rasbo. Man ska vara rädd om lårbenshalsarna vid min ålder. Det är ju isgata ute. Sorgligt med regnandet nu när vi hade så vackert ut med massor av snö.

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Min mamma

Seija Elisabeth Frilund föddes i Vasa i Finland år 1940. Hon var ett av 4 barn. Min mormor födde även ett tvillingpar som dog strax efter födseln. De föddes för tidigt. Min mamma berätade att ett av barnen låg nerbäddad och inlindad i en byrålåda. Det fanns inte möjlighet till investering av säng. Tvillingarna hette Seppo och Helena. Jag heter Anne Helena Elisabeth. Tvillingarna är vad jag förstår begravda i samma grav som min mormor ligger i idag i Vasa. Jag vet dock inte om båda är det men jag vet att Helena Johanna är det.

Min morfar Vilhelm Frilund var ute i krig när min mor föddes. Han var med i andra världskriget och satt krigsfånge i Sibiren i 5 år. Min mormor Lyyli trodde länge att morfar var död. Att han dött i kriget då de inget hörde ifrån honom. Min mamma har berättat om tågresa i Finland där hon fick apelsin av en Tysk soldat. Hon har berättat om hur de gömde sig under vita lakan i snön när sirenerna löd. Min mamma klippte även sönder rasnoeringsbiljeterna för mat när hon lekte. Allt ordnade sig då mormor tog med bitarna till affären.

En dag år 1945 när kriget väl var över räknade man upp de namn på  soldater som skulle återvända från Ryssland/kriget. Min mamma berättade att mormor satt och lyssnade på radion och man läste upp Bror Oskar Vilhelm Frilund. Morfar skulle komma hem. Han skulle för första gången få se sin dotter Seija som då var 5 år gammal. Mannen som anlände var trasig, mager och traumatiserad. Min mammas uppväxt var inte lätt. När hon var 7 år fick hon en lillebror som fick namnet Harri.

Min morfar var efter kriget inte en snäll människa. Han behandlade inte sin familj väl. Nattetid låg morfar och skrek i skräck. Han hojatde om att ryssen kommer , att de anfaller. Han misshandlade sin familj och behandlade mormor illa. Han förgrep sig även på min mamma sexuellt. När min mamma fyllt 18 år skilde sig min mormor och morfar och min morbror flyttade med morfar.

Morfar var aldig elak mot oss men vi pratade aldrig om kriget. Han hade dock en mugg på en hylla i vardagsrummet. Det var text på den i tusch. Den muggen var den ranson de fick dagligen i matväg i Sibirien. De fick gräva efter rovor i snön. Det var på något sätt en tyst överrenskommelse alla oss emellan. Kriget pratade man tyst om. Vi barn fick aldrig fråga något.

 

Publicerat i Mamma | Lämna en kommentar

Torsdag

Jag har intagit 2 stora muggar kaffe,tränat, ätit frulle och massa annat pyssel. Klär på mig allt jag hittar för att kunna gå till bussen utan köldskador. Har termokjol och har förstått att dragkedjan i sidan funkar åt båda håll. Nu behöver tant inte trippa fram.

Mössa, tjockvantar, termokjol, lång dunjacka allt är på. Traskar med raska steg till bussen. Kommer ombord och dragkedjan i kjolen kör fast i blusen. Det är 85 grader varmt och jag börjar plocka av plagg efter plagg. Trasslar mig väldigt graciöst ur kjolen och får delvis av mig jeansen? Klarar blusen utan hål från dragkedjan.

Människor väller in och stinker cigarettrök! Hur f_n kan man röka? Det luktar as och är farligt.

Nu lutar jag mig tillbaka för stillhet i hjärnan = meditation.

Ikväll slutar jag 20.00. Imorgon är det fredag.

ps. Är kissnödig redan. Kaffet ni vet. 😁

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Att skratta.

Jag har idag skrattat så gott åt min kollega. Att få lägga av ett riktigt flatgarv så tårarna sprutar är fantastiskt förlösande. Hon bjöd in till skrattat och jag kramade om henne 2 gånger som tack idag. Saken är den att hon fastnade i en sladd på kontoret, snubblade och for ut på ett elegant sätt på mage ut i receptionen. Först vart vi helt tysta och frågade hur allt gick. Hon reser på sig, borstar av knäna och börjar skratta själv. Då brast jag. Sen har hon berättat en massa roliga historier under dagen Jag försökte nyss återge allt till Robban , skrattandes med tårar som rinner. Vi skrattar för lite.

Jag är så oerhört tacksam över mina kollegor. Jobbet är just nu den plats på jorden där jag kan släppa tankar som är tunga. Där är jag fokuserad på det jag gör. Visst svävar tanken iväg och jag glömmer en del. Men jag har en fantastisk arbetsplats. Alla gör vi misstag och växer genom de. Gäller att ta lärdom av detta liv som pågår.

Just nu skulle jag önska mer pengar så jag kunde backa upp Lina på ett kraftfullt ekonomiskt sätt. Men jag står där stadig som en fura och gör det jag kan. Jag är en krigare 😉 . En fighter som ibland går in i min bubbla med tjocka väggar för att orka. En avstängd individ med så mycket känslor som bubblar och vill ut. Idag kom de ut genom ett underbart asgarv. Tack Auja ❤

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

När saker

Och ting inte går som vi trot tappar vi fotfästet en stund och tar oss sedan sakta tillbaka. Vi människor klarar så mycket mer än vi tror. Vi har en inre glöd och kraft som hjälper oss på vår väg genom livet. Vi måste bara ge oss själva tid. Tid att läka och hela.

Mitt lív har varit relativt långt. Väldigt krokigt och slingrigt. Jag har länge funderat på ( som ni vet) om livet ska bli en bok eller eventuellt här en berättelse i bloggform. Att skriva är för mig att rensa. Jag tänker att det kanske kan hjälpa någon annan på vägen. Just nu går mina tankar 98% av min vakna tid till min dotter. Fullständigt naturligt. Idag ska vi fara och storhandla tillsammans. Min mammakänsla är att jag fortfarande vill skydda henne från allt ont här i världen. Sen får jag åter tänka att hon är vuxen. Att vara förälder är banne mig ingen lek.

Jag tror på ärlighet. Jag tror på att vara rak och öppen i en relation vad det än gäller.  Jag tror på trygghet. Att ha vetskapen om att du har någon som backar upp dig oavsett. Kärlek är absolut den viktigaste ingrediensen för då bör både ärlighet och trygghet ingå. Så enkelt det låter men så är det inte för alla tyvärr.

Jag svamlar direkt från tanken denna morgon. Vaknade inatt och kunde inte somna om på många timmar. Steg upp i hyfsad tid och bakade ostbröd. Har intagit en god frulle och har träningsvärk lite överallt. Träningsvärk är så plågsamt skönt. Mina käkar sitter fastlimmade i varandra. Får ont i skallen av att bita ihop. Dagens träning får bli yoga och avslappning. Vi ska även planera veckans mat. Lasagne och ugnstektfalukorv är 2 rätter som jag planerat in. Bakar lasagneplattorna själv. Tyvärr har veckan fler dagar än 2 så jag bär väl hitta på ett par rätter till. Ofta lagar vi så mycket mat så jag äter samma sak flera gånger under veckan. Det är helt ok.

Om en vecka går jag på ett nytt schema på jobbet. Det nya i mitt liv kommer att vara Rasbo. Jag ska tillbringa varje torsdag på Rasbo Vårdcentral som är vår filial. Kortare restid och avsevärt mycket lugnare. Mina kollegor som varit där älskar det. Jag har endast 1 kort dag på 4 veckor men jag arbetar heltid så det är inte lått att få in de korta dagarna. Dock har jag fler 8-16. Har alltid kört 8-17. En timme betyder mycket framförallt nu när det ljusnar.

 

Publicerat i KÄRLEK, Mamma | Lämna en kommentar

I och med att åren går

Så förändras även kroppen. Jag tänker ibland att : ” Hur fan ser jag ut”? Sen tänker jag att alternativet är att jag inte finns. Yngre kan jag inte bli hur jag än beter mig. Jag förstår varför synen försämras med åren. Vi ska helt enkelt inte se allt. Inte riktigt se hur vi ser ut. För att överhuvudtaget se något när jag sminkar mig har jag en förstoringsspegel. För att se om ögonbrynen behöver noppas bör jag idag i stort sett ha både glasögon och förstoringsspegel. Ni förstår va? Lina är min privata ögonbrynsnoppare och jag ska strax när plånboken tillåter skaffa nya glasögon.

Vikten sen. Kroppen har en förmåga att lägga på sig ett par fyra kilon för att vi inte ska se ut som russin. Kroppen har liksom fattat grejen.Knoppen däremot tycker att jag alltid ska väga de 58 kg jag vägde i tonåren. Men så fungerar det inte. Vi krymper oss lite och lägger på oss lite allt för att släta ut rynkorna. Hur smart som helst. Men att hålla kroppen i form med hjälp av träning och promenader är viktigt.

Idag efter frukosten klädde jag på mig och tog en lång skön jogg/promenad. Varvade och alternerade tempot. Njöt av den vackra naturen. Har ni förreseten märkt att det är ljust ute kl 16. Halleljua på den. Jag vet att min kropp inte direkt blir till sig av glädje när jag joggar. Känns som om ryggraden trycks ihop och jag är 148 hög efteråt. Men jag älskar att mysjogga, älskar känslan av att jag kan och orkar. Spang förbi stallet och älskar även doften av hästar. Att vara ute i naturen ensam är ren och skär meditation. När jag kom hem rullade jag ut yogamattan och körde igenom kroppen i ett helkroppspass. Nu står jag här nyduschad, mätt och har hela lördagen kvar.

Visst knakar det i knäna, smärtar lite i ryggslutet och benen är som stumma men jag är så nöjd. Stönet jag nyss gav ifrån mig när jag böjde mig ner efter något var trevligt. Funderade på hur jag kan träna som jag gör då jag absolut inte stönar just där och då.

 

 

Publicerat i Envis tant, Styrketräning, Tant, Tant Asta, Träning | Lämna en kommentar