Att växa

Upp i ett hem med missbrukande föräldrar och släktingar skapar en komplex känsla för alkoholen. Jag har alltid varit rädd för att ”bli som mina föräldrar” även om jag innerst inne vetat att det inte kommer att ske. Jag gillar inte fylla. Självklart har jag tagit mig några sådana i unga år men nu vet jag ärligt inte när det var sist. Och det säger jag inte med någon slå mig för bröstet känsla. Jag tycker bara inte om att förlora kontrollen och blir så fruktansvärt dålig dagarna efter.

Jag tycker heller inte om att mannen i mitt liv full. Jag är en pest att ha med på fest ( för maken ). Om man som jag har sett mycket fylla i sin uppäxt och upplevt en väldigt massa obehagliga saker som konsekvens av den så är det en rädsla som skapas. Det finns ju inte en endaste människa som beter sig direkt normalt under påverkan. Jag gillar helt eneklt inte fulla människor framförallt inte de som står mig nära.

Under många år har jag på nära håll beskådat vad alkohol och droger gör med människor. Suget är så starkt att det tar över det viktigaste vi har dvs kärleken till varandra och framförallt kärleken till sig själv.

Min mamma slutade helt att dricka när hon var runt 50 år. Hon kunde inte dricka ett glas eller två. Hon drack upp hela flaskan. Min så kallade pappa dog med en burk öl i ena handen och en cigg i andra. Båda mina föräldrar missbrukade tabletter. Och när jag skriver detta får jag en känsla av att ska jag verkligen ta upp det här. Känner en form av skuld då det är mina föräldrar. Men det var inte roligt. Det är inte roligt och jag skäms absolut inte. Skulden är deras. Den lägger jag åt sidan. Det är ett laddat ämne.

Jag vet att det är en sjukdom. Jag vet att den skadar och förgör. Men jag kan för mitt liv inte förstå att en förälder väljer en kemisk substans istället för kärleken till barnen. Det kommer jag nog aldrig att göra. ( Jag vet att det sägs att det inte är ett val.)

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om detta och jag vill förtydliga att jag dömer ingen. Är det något min man fått göra under våra år tillsammans så är det att lära sig att förstå att det finns missbruk och man dömer de inte. Då hade jag inte kunnat leva med honom då så många i min närhet varit missbrukare.

Men fan! vad jag hatar att se att människor förgörs av alkohol och droger. Livet är så kort och vi har bara ett.

 

 

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Hundar, glädje och sorg.

I och med att vi skaffar oss ett djur så skaffar vi oss massor av glädje. Att ha hund är fantastiskt. Jag saknar det dagligen. Gråter fortfarande efter 1,5 år när jag pratar om min/vår Moltas.

Nu är vår Thudor väldigt sjuk. Han är Fransk bulldog och de lever inte så länge. Han blir i maj 8 år. Just nu är det så illa att Lina inte vet om han överlever helgen. Han började krampa med epiliknande anfall idag. Mitt mormors hjärta blöder och barnen är förtvivlade. Men det fina i att vara en hund/kattägare är att vi har möjligheten att ta slut på djurets lidande. De slipper ligga flera år på långvården utan möjlighet till glädje.

Thudor är en fantastisk individ som ger massor, massor av blöta pussar och massor av kärlek och lycka. Han har fisit tonvis med gröna små moln och vi önskar inget annat än att han ska få må bra.

img_7848

Det är ett fruktansvärt beslut att ta. Det gör ont i varenda liten por och cell i hela kroppen. Dock överväger alltid glädjen i att ha en pälsvän sorgen som sedan kommer. Kärleken och glädjen du får av ett djur är så mycket värd. Villkorslös kärlek i massor.

När jag blir pensionär ska jag vara en crazy dog/cat lady. Jag ska ha huset fullt med djur. Minst 2 ;). Det ska finnas en Golden kille här och en långhårig katt. Jag ska mysa runt med dem hela dagarna.

 

 

Publicerat i kärlek, Moltas, Thudor | Lämna en kommentar

Huvudstaden

Har vi tillbringat ett dygn i. Bott i svit minsann på Hotell Birger Jarl. Flanerat på stan, ätit gott, druckit gott och haft det väldigt bra. Vi hade varsin toa på hotellrummet. Bara en sån sak :D. Den största frågan var gång vi far till Stockholm är: Var ska vi äta? Till slut blir jag så stressad av beslutsångest så jag är inne på en korv med mos. Igår hamnade vi till slut på Grill. Mysigt ställe med trevlig personal. Jag hade dock otur när jag tänkte vid middagasvalet. Jag tog lamm. Den var dränkt med rosmarin. Jag och rosmarin tycker inte om varandra alls. Jag tycker det smakar illa rent ut sagt, parfym typ.

Annars var dygnet till belåtenhet. Det är så lätt att fastna i den trista vardagen med alla måsten. Lätt att glömma bort att vårda den relation jag har. Nu tycker vi extra mycket om varandra igen. Himla bra. Jag erkänner dock att jag blivit en riktig tröttmössa i och med jobbet i Uppsala. När klockan är runt 22 är jag helt färdig. Men har man en svit ska man väl tillbringa tid i den.

Apropå tröttmössa så har jag reagerat mer än vanligt på pollen i år. Jag började få pollenkänningar för några år sedan. Min dåvarande kollega Cicci påpekade att jag nog inte var förkyld utan att det handlade om pollen. Jag slog det ifrån mig. I fredags nös jag hela eftermiddagen och kvällen. Min näsa rinner och jag snörvlar för att inte tala om tröttheten. Jag är så otroligt sänkt. Har införskaffat Loratadin.

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Syns du inte finns du inte.

I dimman av skräckblandad förtjusning hamnade hon i ett intet hon inte visste någonting om . Ingen känsla för något är känslan av allt. I ingemansland vilande på sin förtröstan för omgivningen. Om du inte finns syns du inte. Syns du inte är du inte någon. Ensamheten vaggade henne till ro i det hon hade i åtanke. Skälvande viktiga timmar som aldrig fick gå om intet. Ensamhet som är själv vald är en en skyldighet. Underskattad skyldighet.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Vila, vila och åter vila har varit mitt ledord sedan onsdag när jag kom hem. Det är svårt att vila när du som jag är en intensiv och aktiv person. Jag har sällan sysselsättningsproblem. I huvudet planerar jag projekt av olika karaktär hela tiden. Det är jag som person och jag gillar det. Sen är det så att även det som är roligt kan bli för mycket.

Igår tog jag en lång, skön promenad gick och halkade runt i skogen samt knallade ner till mammas grav på kyrkogården. Vi har fortfarande så mycket snö så gravstenen var helt dold. Jag stod där en stund och filosoferade och diskuterade med mamma. I sommar den 6/6 är det 6 år sedan hon lämnade detta jordeliv. 6 år har gått rasande fort. Lina hade Flora i magen. Vi hade varit hemma från firandet av min 50 årsdag i Grekland i bara någon dag. Livet, livet som det är och alltid kommer att vara. Mamma var bara 71 år när hon försvann. Ingen ålder alls idag. Många av dem jag träffar i mitt arbete är runt 90 år.

Själv har jag för fösta gången drabbats av åldersnoja the light. Jag fyller om 1 månad 56 år. Det innebär att jag är närmare 60 är 50. Nu vet jag att det inte är så mycket att göra åt. Alternativet är icke lockande. Jag lever och mår ändå hyfsat gott.

På affären idag när jag köade stod en äldre herre framför mig. Han bad mig gå före honom då han såg att jag endast hade blommor som skulle betalas. Själv hade han en hel drös med spelkuponger. Jag tackade naturligtvis artigt och vi började samtala med varandra. Han var så pratsugen och jag hängde på. Vi pratade om det upp och nervända vädret och om hur blommorna skulle bli sena i år. Kanske var jag en av de få som han träffade och pratade med idag. Han gladde mig genom sin generositet och jag hoppas han blev glad av vår pratstund. Innan jag gick in på affären tittade kvinnan som tigger utanför vår ICA butik på mig och sa: You are beautiful, vilket värmde mitt hjärta. Hon har spenderat många år utanför butiken och är verkligen trevlig ( inte enbart för att hon tycker jag är vacker 😀 ) . Jag önskar bara hon slapp sitta där dag efter dag i alla väder. Vilka människoöden det finns.

För oss väntar idag umgänge med Lina och hennes familj. Bästa sättet att fira påsken på om ni frågar mig. Jag behöver inga presenter och absolut inget godis. Jag åt by the way 5 hallonlakritsskallar i förrgår och min mage ropar på hjälp ännu. Absolut inte värt det i efterhand men just då var det satans gott 😀 . Tur det inte sker speciellt ofta.

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Chill och vila

Igår lämnade jag mitt arbete i förväg då jag var helt slut och allmänt hängig. Mina leder har de senaste dagarna gjort vansinnigt ont. Händer och fötter samt ländrygg är värst. Att stiga ur bussen efter 45 minuters stillasittande är rent jävla plågsamt. Tant Asta 89 får sakta räta ut ryggen. Igår eskalerade allt och jag fick även en sjukdomskänsla i hela kroppen. Armar och ben är tunga men jag är fullständigt dränerad på energi. Låg hela kvällen igår och plöjde igenom ” Gifta vid första ögonkastet”. Måste säga att det är väldigt sällan jag ligger ner en hel kväll.

Idag är jag fortsättningsvis avslagen och tung men tom. Ska faktiskt ta mig till polisen för att fixa ett nytt pass till kommande resor. Tur det finns smink. För övrigt är Påsken inget jag direkt firar. Vi ska äta och umgås med Linas familj. Jag ska vila så mycket jag bara kan. Jag är numera relativt bra på att lyssna på min kropp. Svettas bara jag tänker på gymmet.

Vad som oroar mig är värken i lederna. Den hölls i schackt med Imurelen jag åt mot min UC. Nu när jag är utan magmediciner så har värken slagit till med full kraft. Tyvärr kan jag inte äta Ipren tex pga min mage. Den medicinen är ett gift för en ledsen tarm. Alvedon hjälper inte mot inflammation i lederna. Jag hamnar lite i ett moment 22. Nåja, det löser sig alltid. Solen skiner, våren lyser med in frånvaro och kan detta bli första året vi får vänta med att ställa ut vagnen på Rullis. Har av säkra källor hört att det är massor av snö, hur mycket som helst. Jag längtar till Rullis, till värmen, till när blommorna börjar slå ut och det knoppas och grönskar överallt. Längtar till att få tvätta och hänga in vinterkläderna. Är urless på att bära dunjacka. Vaknar man med tuppen kan hända att det är hur kallt som helst när bussen avgår. Sen när jag ska hem så har solen värmt upp och jag är lagom svettig.

Denna vecka har jag även haft fulständig vila från all träning. Promenerat men inte gymmat. Kroppen kan behöva återhämta sig ibland säger de. 😀

Glad Påsk till er alla ❤

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Godmorgon!

Idag vaknade jag av mig själv långt före 04.00. Kroppen var klarvaken även om knoppen sa sov! Såna här dagar blir så långa.

Är på väg till Ögonkliniken för att avlägsna en hudförändring under undre fransraden. Förhoppningsvis tar de den idag. Sist fick jag åka hem då den lossnat och nu vuxit ut igen. Jag gillar inte att de pillar runt mina ögon ( kan vara orsak till dålig sömn).

Att åka till Ögonkliniken innebär även att jag är osminkad. Känner mig lätt naken. Stora sminkväskan är med då jag räknar med att arbeta och kunna ta på mig ögonen efteråt. Optimist!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar