Att skapa sig nya rutiner

Och tomhet som känns dödande. Lite så är livet just nu. Mycket av ditt liv kretsar runt din hund när du har en. Promenader, mat och i Moltas fall mediciner. Robban rastade honom tidigt. Jag gav honom mat och medicin och släppte ut honom. Han och jag promenerade efter frukosten om jag läste hemifrån. Vi gick senast i våras fortfarande 6 km så det gick fort på slutet. Alltid någon som var glad när jag kom hem. Alltid någon att prata med även om han var dålig på att svara. Nu är det bara väldigt, väldigt tyst och tomt.

I söndags när vi lämnat hem Bella låg vi och tittade på varandra och konstaterade att det var tyst. Igår när vi tränat och svängde in på infarten bröt vi ihop. Självklart kommer vi som alla andra att vänja oss vid detta men det tar nog några månader. Det sitter som i ryggmärgen. Jag fösöker se alla fördelar. Vi behöver aldrig stressa hem, aldrig skaffa hundvakt, inga hundhår på golvet eller i maten osv. Men vad sjutton! Vi har aldrig sett Moltas som ett hinder. Aldrig någonsin.

Igår fick min man veta att menisken i båda hans knän är av. Han har haft det jätte tufft med knäna och har svårt att gå. Nu blir det operation av båda två. Dock ett knä i taget så han hinner med rehab. Sen kan han åter röra sig som han vill och vi kan träna styrka ihop. Jag fullkomligt älskar att vi tränar tillsammans.

Idag är jag hemma och studerar. Vi läser engelska ett par dagar till i Uppsala. På fredag flyttar jag hem till barnen i Österbybruk. Lina & Olle ska till Samos en vecka. Farmor och jag delar på barnvakteriet. Mina studier är viktiga och jag bör ha studie ro. Vi har en del roligheter att se fram emot i september vilket känns skönt. Fest i kommande helg och den 17:e september. Nya solisar hämtar jag på fredag med styrka. Äntligen kan jag åka bil och se cool ut😉. Och största fördelen blir att jag ser vart jag kör.

Igår var jag till Akademiska sjukhuset på hudkliniken för borttagande av solskador. Jag genomgick en PDT behandling. Först skrapade de på skadorna. Sedan la de på en kräm som skulle sitta där i 3 timmar. På min väg tillbaka till skolan hade plåster på 3 ställen i ansiktet och båda händerna var omplåstrade. Vid stationen upptäckte jag att det rann blod från höger hand. Från ett litet, litet sår kom det en hel del. Som tur var så hade jag servetter i väskan. Efter 3 timmar fick jag knalla tillbaka till Ackis för att belysas med rött ljus på områdena de smort in. I 10 minuter låg jag där och det frätte, sved och brände i huden. Behandlingen är bra då den inte lämnar några ärr. Den reducerar även rynkor men tanken på att göra det här i hela ansiktet ger mig feber. Det var inte smärtfritt. Idag är jag fläckvis röd och vacker. Samma behandling igen om 2 veckor. Tack vare rännandet till Ackis gick jag 8 km igår.

Publicerat i Aktinisk Keratos, Make, Moltas, Okategoriserade, skolan, sorg, Styrketräning, Träning | 1 kommentar

Tomhet & Sorg


Så ser vår vardag ut just nu. Vi har inte orkat umgås eller vara sociala  alls. Däremot arbetar vi i trädgården och är hundvakter åt Bella 2 år, Robbans brors familjs Sankt Bernards tik. Det var bestämt sedan innan då de åkte till Gotland och gifte sig❤.

Vår vardag kommer att förändras väldigt rejält. Det är så vansinningt, vansinnigt tomt. Vi har haft hundar i 19 år. Fabian, Gusten och sist Moltas. I 19 år har det varit vår livsstil och nu ska vi inte ha någon ny. Det passar inte in i vårat liv då jag pluggar och ska jobba. Robban jobbar heltid och våra hundvakter flaggar för att det är bra nu.

Vi har även pratat om att kunna resa och åka hoj utan att behöva skaffa hundvakt. Men jag skulle ge vad som helst för att få Moltas tillbaka. Känner mig som ett barn i mina tankar. Jag är bara så oerhört ledsen och saknaden gör så ont. Jag försöker att inte vara ledsen men det funkar inte riktigt.

Publicerat i Moltas, Okategoriserade, sorg | Lämna en kommentar

Vår älskade Moltas 20051109-20160826

 

 

IMG_6508-0

Har idag på morgonen fått somna in för gott. Vi har pendlat mellan hopp och förtvivlan en längre tid och igår på min promenaad med Molte insåg jag att det här inte är ok längre. Att ha en hund som ser ledsen ut när vi går och går sakta flämtande efter mig är inte ok. Vi tog gemensamt det mest smärtsamma beslut som kan tas och jag fick en tid idag på morgonen.Vi har tillsammans med familj och vänner gråtit floder och Moltas han bara var glad och viftade på svansen.

Moltas blev 11 år och alla fyra barnen har haft Molte med sig hela vägen och Molte var en fantastisk hund på alla plan. Han var snäll, kärleksfull och gick i stort sett aldrig i koppel. Han gav så mycket kärlek och glädje till så många omkring sig. Jag kommer alltid vara tacksam för att vi fått ha honom i våra liv. Det var han som troget följde mig i skogen när jag joggade. På Rullis badade vi tillsammans sen. Han låg bredvid mig när jag var som mest nere och bara var i min närhet på yogamattan. Han har gett så oerhört mycket och aldrig krävt annat än vår närhet tillbaka.

Vi kommer att sakna honom så oerhört mycket och det är så förbannat tomt.Samtidigt vet jag i mitt inre att det här var det enda rätta. Att skiljas är att dö en smula. Vi älskar dig Moltas så oerhört, oerhört mycket❤

Publicerat i kärlek, Moltas, Okategoriserade, sorg, Vänskap | 1 kommentar

Två popcorn

Var ute i svampskogen. Mamma popcorn ( dvs jag) var mest orolig över att hitta tillbaka till vägen.Mycket energi gick också åt till att sjunga och klappa händerna så alla björnar och grisar höll sig på avstånd. Popcornsbarnet ( dvs Lina) tröstade sin mor med att vi visst hittar ut och svor över grisarna som bökat upp och ätit up mycket svamp. Popcornen hade med sig fika och vatten. Skulle de gå vilse kunde de klara sig en kvart i alla fall. Vi gav upp efter en och en halvtimme och hittade ut på vägen. Sen hittade vi inte våra bilar. Lina skäms och kommer aldrig tala om det för någon och jag bara älskar att berätta detta. Vi hittade bilarna efter att vi gått åt fel håll ett tag, fick vända och gå lite till och DÄR stod de.

Fikat tog vi hemma på popcornmammans altan. Vi hade hur mysigt som helst. Nu har mamman även gjort klart sin läxa i engelska och strax väntar hojtur. Underbart, varmt väder idag.

Jag ämnar även bjuda på en bild från Allsångskvällen med Allsångsproffsen på Rullis i lördags. Som jag sjöng………:D

jagsjunger

Fotograf är Tommy Södergren.

Publicerat i Allsång, kärlek, Lina, Okategoriserade, svamp | Lämna en kommentar

En himla bra helg.

Har det varit. Rullis på fredagen. Först in och hämta mina nya glasögon som jag är så nöjd med. Passade även på att beställa solglasögon a ” Hollywood style”. It´s me and the Hollywood fruarna. Igår passade vi på att medverka vid avslutningen på Rullis för alla säsongscampare. Kräftskiva om man ville det och allsång. Och som vi sjöng. Vi hoppade kräftorna och valde att äta ”vanlig” mat. Jag beställde en Caesarsallad. Den kostade 110:- och var den sämsta jag ätit någonsin ( isbergssallad, en kycklingfilé och två gurk och tomatskivor, ingen bacon eller ost). Om jag ska klaga på något gällande Rullsand så är det maten. Det har i år inte funnits något för mig att äta som inte äter pommes och bröd.Det har inte funnits direkt något bra för Robban heller. Där behöver Rullis verkligen spotta upp sig.Nu får vi ha vagnen kvar september ut. Sen är det dags att hösta in och det känns helt ok.

Idag åkte vi hem väldans tidigt. Dags för barndop. Min brorson skulle döpa sin dotter nr 2. Cornelia, Maja kommer det vackra flickebarnet att heta. Vi åker hemifrån i god tid. Kommer fram till Edebo kyrka. Är först på plats med Linas familj som kom samtidigt. Inser snart att vi åkt till fel kyrka. Barnet skulle döpas i Häverö. Edebo var stängt pga mögel. Om jag hade läst kortet ordentligt med inbjudan hade det varit bra. Kastar oss iväg till rätt kyrka och sladdar in 1 minut innan allt ska börja. Jag var lite svettig där ett tag. Mitt kontroll behov är på upphällningen. Ibland är det bra och ibland mindre bra.😀 Men det var trevligt att träffa alla.

Nu är vi hemma. Vi har tränat och slitit.Jag har lagat god middag. Imorgon börjar vi med Engelska i skolan. I do love English. Moltas var piggare igår. Idag är han helt off igen. Vi funderar så på vad som är fel med vår farbror. Funkar nu inte antibiotikan så kommer det att bli väldigt sorgligt ett tag.Det är jobbigt med oro.

 

 

Publicerat i Envis tant, Okategoriserade, Rullis, Rullsand, stress, Tant, träna, Träna, tränar | Lämna en kommentar

En himla bra dag bara.

Vissa dagar är bättre än andra. Idag har varit en väldigt effektiv och produktiv dag. Jag är jätte dålig på att oplanera mina dagar eller planerar ofta vad som ska ske under dagen men jag jobbar på att få bort det. Sov till 08.00. Sen har jag varit igång i ett. Vi har fått färdigt vårat grupparbete på förmiddagen. Jag har rastat Moltas X antal gånger. Korta, korta svängar. Han är ingen Ben Johnson direkt. Det går fasligt sakta.Jag tänker som så att när jag är febrig orkar jag knappt resa mig ur sängen. Denna sommar har jag fått träna just på att gå väldigt sakta.

De som känner mig vet att jag inte är den lugnaste personen som knallar runt i ett par skor. Nu har jag en hund och en man som bara kan gå väldigt, väldigt långsamt. Maken har ont i knäna och hunden är gammal och skruttig. Jag har många gånger djupandats för att hålla tillbaka min frustration. Jag vet! att de inte kan bättre just nu och jag vet att det är bra för mig att träna på att ta det lugnt. Vissa saker i livet får man liksom till sig.Jag ska tydligen varva ner ännu mer.

Under dagen fick jag för mig att jag skulle städa, vilket jag inte har gjort. Istället gjorde jag en skink och ostpaj samt en tacogratäng. Slängde även ihop en guacamole. Ett st make kom hem till en kvittrande och små dansande fru. Jag har alltid musik på när jag grejar och tar ett danssteg eller 15 då och då. Eftersom vi far till Rullis imorgon hade hustrun kommit på att det nog var bra att träna sig lite även idag. Sagt och gjort. Innan middagen for vi till det lokala gymmet. Det har blivit en favorit plats för mig. Idag var det marklyft och rodd mm som gällde. Idag kändes träningen kanon bra. Det är vansinnigt roligt att träna tillsammans. Robban kan inte träna ben just nu men han klarar att stå på crosstrainern. Idag gick han dryga 13 km på den.Imponerande måste jag säga och jag, jag chockade mig själv genom att jogga i 10 minuter på löpbandet som uppvärmning.

Har faktiskt även bokat en tid till en fysioterapeut i Åkersberga idag. Det är en vän till min bror som ska vara väldigt bra på just trasiga ryggar. Tant här är ju lätt trasig så jag hoppas verkligen det kommer att fungera. Han är ansluten till Landstinget så det kommer att kosta gratis då jag har frikort för tillfället. Jag vill ha en rygg som inte gör ont. För tillfället äter jag 2 Alvedon innan sängdags. Då får jag sova gott. Annars vaknar jag av smärta när jag vänder mig. Det är himla onödigt att gå omkring och ha ont. Skavankerna kommer naturligtvis med åren men jag läste om en tant som fyllde 109 år idag så jag förstod hur långe till jag kan leva.

Publicerat i bror, Envis tant, Gimogym, Moltas, Okategoriserade, Styrketräning, tant, Tant, Träning | Lämna en kommentar

Moltas Rapport!

Nu har vi träffat Per och Elna i Örbyhus. Moltas vände demonstrativt rumpan till Per och stirrade in i ett hörn. Han ville som inte vara där. Lite ” syns jag inte , finns jag inte”. Molte har ju under en längre tid känts hängig, flåsig och flämtig. Ibland när jag tempat honom har han haft lite feber. I maj var vi till veterinären i Örbyhus för att kolla av honom lite. Då hade han ingen feber men fick smärtlindring och antinflammatorisk medicin. Sen har han varit låg hela sommaren. Eller vissa dagar mer än andra.

Nu var vi helt inställda på att han snart kommer att få somna in. Per kollade öron, hjärta, höfter osv. Tillsammans kom vi överens om att det tyvärr inte finns så mycket mer att göra. Men! Per ville kolla en sak innan vi bestämde oss. Han tempade Molte som visade sig ha feber. ” Vad glad jag blir, han har feber!” säger Per. Han har förmodligen gått med feber ett tag men när jag gett honom hans medicin har det dämpat febern lite.När jag tempat honom så har det varit normal temp pga medicinen. Nu ska han stå på antibiotika i 10 dagar och sen får vi se. Vi kanske har en ny hund om dryga veckan. Om inte så får vi ta det tragiska beslutet.

Han har redan fått sin första dos i em. Kanske har vi turen att få rå om honom i någon månad till. Vi vet ju att vi har ett tufft beslut framför oss. Men inte just idag och inte denna vecka.

Tack för all omtanke och kärlek.❤

 

 

Publicerat i Moltas, Okategoriserade | Lämna en kommentar