När ingenting

Blir som man tänkt sig men värre. Sån är min känsla just nu. Tiden skenar värre än ett ånglok och fortsätter det i denna takt är jag 98 år om ett år. Ibland har du som människa väldigt höga förväntningar på att allt kommer att bli toppen. Sen får du djupandas och tänka: Jäklars, det sket sig.

Jag har precis investerat i en timme hos Lina och killarna. Elliot har ju legat på sjukhus sen måndag kväll/natt. Nu är han på bättringsväg. Hett tips. Spela inte krona mot knogarna. Nu ligger dock Lina nerbäddad i hög feber. Hon orkade med sin kärlekstörstande mor en liten stund.

Modern är trött. Trött in i märgen trött. Känner att det vissa veckor blir så. Sömnen är en katastrof bitvis. Vi kan i stort sett diskutera med varandra kl 03.00 på natten. Är vi så gamla så vi snart sitter i pissetofflor och sörplar kaffe kl 4? Inte än väl? Samtidigt så går ju tiden som sagt var alldeles för fort. Kan vi inte bara stoppad den lite………Min mormor var uppe jätte tidigt åren innan hon gick bort. Hon drack nog kaffe redan vid 4. Kanske blir jag som henne till slut. Jag älskade henne ohämmat.

Snällhet, ska det vara så svårt att vara snäll? Och nej! En som skriker högst vinner inte alltid. Inte ens om man stampar med foten i backen. Den som kommer längst i livet är den som är snäll. Tänk karma. Det biter dig i arslet om du bara lever genom ditt eget ego. Simple and plain as that.

 

 

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Människa ingen maskin.

Människa, maskin, modern, manisk sökande efter det som inte kommer om du inte stannar upp. Letandes,sökande efter tillfredsställelse,bekräftelse, att någon ser dig att någon hör dig. Räcker jag till eller inte Vad kan jag göra mera skapa flera förutsättningar för att diskutera. Vem vill, kan och orkar hänga med? Jag är här nu kan du se.

Vakennätter med ångest svett. Vaken nätter med gröthjärna, vill inte gärna men ska. Jobba, äta, sova sen dö. Men leva då? när ska jag leva? Trött, slut det är akut. Tiden räcker aldig till hur jag än vill. Ångest ingen luft det är tufft. Jag fortsätter matar på det ska gå men det gick inte.

Tanken snubblar tunnelseende. Gråten pockar ett helt annat beteende. Kroppen skriker stopp stanna nu! Hör du inget, ser du inget klarar inget. Du bromsar, tvärnitar, stannar upp. Inser att det är inte det som är. Det är du som är här. Det är nu du här här. Det är viktigt att du är mig när. Egot stoppas ner i en gammal säck. Häck, väck du höga röst. Nu är det min tur att ge mig tröst.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Möt Rolf!

Får jag presentera vår nya familjemedlem Rolf ” Roffe” Björklund. Han underlättar vårt liv. Dock trodde jag häromdagen att han var rejält packad då han kört zickzack över hela tomten.

Maken pratade tråd, märlor och Rolf i så många dygn att han numera är ensam vårdnadshavare. Själv har jag hoppat till ett antal gånger då Rolf smyger upp bakom mig. Vi pratar om honom som en person. Han får dock bo utomhus.

Idag hade han problem med att ladda upp sig då marken lutade. En sak är säker, Roffe har förstått det där med raster och vila. Han kör ett tag och så vilar han. Han hade från början ett annat namn men när jag såg honom tulta fram blev han Rolf.

Det blir hysteriskt roligt. Hörde nyss hur maken hojtade till grannen: Är Roffe där nu?? Eftersom min man har svårt med att komma ihåg namn kan han även ibland fråga efter ” Rolle” alternativt Roland? Och jag, jag fattar ingenting. 😁

Helgen har varit ljuvlig. Tiden har gått för fort och jag älskar vår stuga. Fullkomligt älskar.

Fredag kväll.
Linas stuga ❤️
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Brygghäng.

Jag ger mig själv möjligheten till att leva genom att lyssna på mig. Att lyssna in. Vad vill jag? Vad orkar jag? Sittandes på bryggan med kaffemugg i vackert porslin vandrar mina tankar iväg.

Just i detta nu känns livet gott. Solen bränner på min väl insmorda kropp. Röster och gräsklippare någonstans en bit bort. Fiskar som vakar och slår, måsar som skränar och så jag.

Jag vet bara att jag vill ur ekorrhjulet. Jag vill bli frisk och jag ska njuta. Nya mantrat är: Tänk inte så mycket, känn. Om en stund kommer en av mina äldsta vänner med man på besök. I eftermiddag kommer Lina.

Jag vet bara att jag är här just nu och jag älskar det. Att köpa detta ställe gör så att jag läker. Jag kommer att bli hel ❤️

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Att se.

Ensam, naken och hudlös stod jag där i stillhet för att försöka se den vägen som jag nu ska följa. Tystnaden talade i sig själv. Mitt inre undrade vart jag var på väg? Vem är jag ? Vart vill jag gå och vem vill jag vara?

Solen sken på mitt tårfyllda ansikte. Fåglarna kvittrade som i tröst för att få mig att förstå att allt kommer att bli bra om jag bara låter det ske. Vem är jag om jag inte gör som förut? Tankarna snurrade oavkortat i mitt huvud. Känn, bara känn! Tänk inte så jävla mycket. Njut av det du är människa.

Stigen jag nu vandrar tar mig vidare på vägar jag aldrig tidigare vandrat. Skogen så full av den tystnad min själ så väl behöver. Andetagen djupnar för att stilla hjärtats slag. Tiden tickar på men jag har redan glömt den. I det vackra det vardagliga bor stillheten och det jag så väl behöver om jag bara öppnar mina ögon och tillåter mig själv att känna och se, se bortom det jag sett förut. Jag tittar in i mitt inre.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

I hela mitt liv

Har jag strävat efter att vara ”perfekt”. Jag har anpassat mig efter andra för att passa in. Jag har gjort avkall på mig själv i rädsla att inte bli omtyckt. Jag har brukat våld mot mig själv på mer än ett sätt.Nu är det slut på det.

Nu är det slut på tankar om vad andra ska tycka. Huvudsaken är att jag vet att jag tycker om det jag gör och att det känns bra i mig. Jag förväntar mig inte heller att alla ska älska mig då jag absolut inte älskar alla. Tilläggas bör att jag är ”lätt älskad”. Det beror på att jag är en fantastisk person på många sätt med fel och brister som alla andra.

Jag har haft så mycket tid att fundera den senaste tiden. Att bli sjuk var en käftsmäll men även ett sätt att få ner mig i varv och ge mig den tid jag behövde för att landa i mig själv. Jag har så länge tänkt på att jag ska/måste lugna ner mig. Jag kommer aldrig orka leva på det sätt jag levt och jag vill det inte heller. Jag behöver inte stressa, vara bäst eller se städad ut varenda dag.

Robban är lätt orolig då jag i helgen verkligen kommit igång med mitt fågelskådande. Jag kan inget om fåglar. Nu lyssnar jag på dem på Youtube och googlar fram olika sorter. Jag pratar om kompostering av matavfall och ligger på bryggan och vippar på tårna medans jag gör ingenting. Nästa steg enligt honom är att jag köper näbbstövlar. Jag gillar tanken på mig med kikare, näbbstövlar hoandes eller kvittrandes i skogen.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Barnbarn på ön.

Att se och höra sin dag genom ett barns ögon är fantastiskt. Flora är här med sin mamma Lina. Hon pladdrar hela tiden och har emellanåt SÅ tråååååkigt. Flora är 8 år, intensiv och i mina ögon naturligtvis alldeles, alldeles underbar. ❤️

Igår var jag irriterad på min man och talade om det för honom. Flora sprang genast till sin mamma och sa: Mormor skäller på morfar. Han hade spillt vit färg på nya bänkskivan. Jag skällde inte men hon läste av mig. Hon tyckte dock att mormor hade rätt 😁.

Hon målade Linas stuga tillsammans med sin mamma och var vit överallt. Det sköna med Lina är att hon har fyra barn och om Flora springer ute i ösregn eller är full av vit målarfärg så gör det inget. Flora kan åka till skolan med strumpor och ”Flufftofflor” på fötterna och det är ok. Flora får vara den hon är utan att mamma Lina är där och petar. En sån mamma har tyvärr inte Linas mamma varit. Tänker att det gått bra ändå.

Det måste vara så mycket skönare för både mamma och barn att kunna släppa all prestige. Ingen behöver vara perfekt. Ingen kan någonsin vara perfekt.

Flora älskar att fiska. Det gör de i timmar varje gång de är här. Igår vann hon åter över Lina med 4-1 i fiske. Det är Mört, Brax och Abborre. Lyckan har då inga gränser. Det roliga är att hon ser skräckslagen ut när fisken väl sitter där men alla fiskar får simma ut igen. Det är viktigt. Djur ska ha det bra.

Nu ligger vi i vår stuga tillsammans. Flickorna sover på madrass på golvet. Igår kväll diskuterades farliga djur. Flora är livrädd för att det ska finnas djur på ön som är farliga. Hon tycker heller inte om fönster utan rullgardin/persienn. En granne skrämde henne genom att hoppa fram i deras fönster vid Halloween, utklädd. Rejält korkat om ni frågar mig.

Vi har enorma fönster, inga rullgardiner ännu på alla de. Vi har intygat henne om att det farligaste djuret här är vi själva. Här finns ingen som tittar in och djuren på ön är mer rädda för oss än vi för dem.

Vi har även kollat på Mello en stund. Den stora frågan var: Varför har de så lite kläder?

Nu nalkas frukost. Vädret är jämntjockt dvs kyliga 9 grader och regn i luften. Vem snodde våren och var är solen? Till och med Göken är tyst idag. Den längtar efter värme.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

God Morgon ☀️

Att komma ut till ön, att se skiftningarna i naturen, att känna sådan glädje att tårarna kommer när du kommer till din stig.

Att vakna på morgonen till fågelsång och klafsa ut i stövlar för att höra göken gala. Att veta att det är här du kommer att bli hel gör gott i hela själen.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Vi har fått tillökning.

Eller köpt tillökning. En robotklippare som heter Robbix. Enligt min kollega hade det varit coolare om han hetat typ Glenn men för mig blev han en Robbix. Blir lätt för tant att komma ihåg när minnet sviktar. Robban och Robbix under samma tak. Jag vet en familj med en robotdammsugare som heter Robban. 🙂 Kan hända att Robbix byter namn när han en gång gått igång till tex Ernst eller Berra. Tiden får utvisa. En bra investering nu när vi har två tomter att klippa. Ön har mer tomt än hemmet. Dock massor av naturtomt. Jag har så mycket Liljekonvaljer, Gullvivor och någon sorts liljor. Liljekonvaljerna växer hela vägen ner till bryggan.

Jag var igår på akuten i Östhammar då jag mådde väldigt dåligt hela dagen. Jag vart andfådd av ingenting till och med av att prata. Böjde jag mig ner så fick jag väldigt hård puls med yrsel och blev tungandad. Pratade jag så vart jag ansträngd i hals och luftvägar. Klockan 20 var jag på plats och 20.20 var jag klar. Alla värden är normala, syresättning 99%, EKG normalt och Blodtryck likaså. Jag har post-covid det vill säga sviter av covid som kan sitta i ett tag. Idag vaknade jag med samma känsla. Lite, lite bättre idag men inte är jag i form som jag varit.

Imorgon provar jag på att jobba på plats i 4 timmar. Fungerar inte det hopps jag på att kunna arbeta hemifrån på 50%. En sak är säker att arbeta heltid på plats funkar inte ännu. en sak till är säker, en dag mår jag helt bra igen. Läkaren sa att ingen vet vad post-covid beror på. Ingen vet heller hur länge det kan sitta i.

Nu övar jag på att vila ännu mer. Vila är bra.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Postcovid!

Astas och Göstas liv just nu. Vi har så många konstiga symtom nu när vi inte ligger däckade.

1. Grym smärta i muskler och leder. Det flyttar runt.

2. Huvudvärk med migrän ( Hos Asta). Vanlig skallebank hos Gösta.

3. Trötthet, en trötthet som däckar dig tvärt. Du kan inte hålla dig vaken.

4. Sömnlöshet ( nattetid). Mest Asta. Sover väldigt illa, blir kinkig, låg och tråkig.

5. Magen är väldigt orolig: Läs vi fiser ihjäl oss. Dock har vi inte luktsinne som man ska så vi klarar oss. Det konstiga är att attackerna kommer från ingenstans. Spännande 🧐 .

6. Hjärtklappning som kommer när som helst utan varning av ingenting.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Jag är!

Jag är.

Jag är människa.

Jag är empatisk.

Jag är vacker.

Jag är sympatisk

Jag är intelligent.

Jag är!

Jag är mamma.

Jag är mormor.

Jag är kvinna.

Jag är fru.

Jag är!

Jag är livet.

Jag är själen.

Jag är kärlek ❤️.

Jag är.

Jag är lycklig.

Jag är sorgsen.

Jag är sprudlande.

Jag är! ❤️

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar