När ingenting

Blir som man tänkt sig men värre. Sån är min känsla just nu. Tiden skenar värre än ett ånglok och fortsätter det i denna takt är jag 98 år om ett år. Ibland har du som människa väldigt höga förväntningar på att allt kommer att bli toppen. Sen får du djupandas och tänka: Jäklars, det sket sig.

Jag har precis investerat i en timme hos Lina och killarna. Elliot har ju legat på sjukhus sen måndag kväll/natt. Nu är han på bättringsväg. Hett tips. Spela inte krona mot knogarna. Nu ligger dock Lina nerbäddad i hög feber. Hon orkade med sin kärlekstörstande mor en liten stund.

Modern är trött. Trött in i märgen trött. Känner att det vissa veckor blir så. Sömnen är en katastrof bitvis. Vi kan i stort sett diskutera med varandra kl 03.00 på natten. Är vi så gamla så vi snart sitter i pissetofflor och sörplar kaffe kl 4? Inte än väl? Samtidigt så går ju tiden som sagt var alldeles för fort. Kan vi inte bara stoppad den lite………Min mormor var uppe jätte tidigt åren innan hon gick bort. Hon drack nog kaffe redan vid 4. Kanske blir jag som henne till slut. Jag älskade henne ohämmat.

Snällhet, ska det vara så svårt att vara snäll? Och nej! En som skriker högst vinner inte alltid. Inte ens om man stampar med foten i backen. Den som kommer längst i livet är den som är snäll. Tänk karma. Det biter dig i arslet om du bara lever genom ditt eget ego. Simple and plain as that.

 

 

I stugan

Takdropp, fågelkvitter, morgonteve klockan är tio, nerbäddad ännu. Frukost intagen, bok intill. Hjärtat är lugnare allt är lugnare.

Tabletter mot bältros intagna blåsorna börjar lägga sig. Inga måsten, inget inplanerat mer än att kaffe eventuellt lockar.

Vi planerar uterum, fönstermålning och diskuterar hur vi vill ha det. Eldar i kaminen och konstaterar att vi älskar stället. Vi har skaffat oss sysselsättning för många år framöver.

Vi har köpt fröer, tomat, gurka, jalapenos och nu är vi inne på potatis samt mera kryddor eventuellt ett litet växthus. Vad händer liksom? Mina Dahlior ska flytta hit en del av de.

Jag som aldrig mer skulle odla själv. Livet är föränderligt. Längtan efter öppet vatten för tur till egen brygga samt rinnande sommarvatten är nu stor. Snart, snart är det dags.

Nu fortsatt njutning av att ingenting göra. Djupa andetag, meditation samt kontemplation.

Vardagsglitter.

I stunder som skymtar finns möjligen en gnutta flyktig lycka som tränger sig in för att skapa glitter inuti ditt hjärta.

Ta vara på det glittret och sprid det sedan vidare om du kan.

Kanske ? Vem vet?

Kanske är det så att allt är en illusion byggd på din frustration eller drömmar du vill ska slå in i tankebanan din.

Kanske är det så att du en dag vaknar och förstår att du inget saknar för du har allt inom dig nära dig som ska bära sig.

Kanske är det så att du är komplett utan vett och etikett när du i drömmen sätter sprätt på din fantasi. Kanske är du den du är inuti.

Kanske är det så att vi inga höjder ska nå utan fortsätta må för att lyckan få utan mål men bra ändå.

Kanske är det så?

Känslor.

Sen stod jag där med krossad själ samt skakande hjärta. Benen ville vika sig, pulsen dundrade i öronen och hela mitt väsen skrek nej!

Rädslan ångade fram som ett godståg i varenda cell. All rationell tankeverksamhet var nedsläckt. Systemet pausade för att kasta sig ut i skräck.

Obetänksamhet är ordet kärlek med extra allt är känslan som försöker tränga sig ut i önskan om att nå fram.

Du är så oändligt älskad, så oändligt viktig glöm aldrig det.

Hormoner, bedrägeri och livet.

Att vara kvinna och ha passerat klimakteriet för ett bra tag sedan innebär att du fortfarande har hormoner som snurrar och behöver lite hjälp på traven. At sedan få dessa hormoner att fungera kan vara ett elände. Jag kom i klimakteriet väldigt tidigt pga flera IVF försök. Jag var knappt 40 år fyllda. Efter att par år med vallningar och andra delikata problem fick jag hjälp av en enastående gynekolog. Sedan dess har jag ätit östrogen.

Östrogen hjälper oss att må bättre både fysiskt och psykiskt eller hjälper mig ska jag säga. Jag var väldigt nere när mina egna hormoner försvann. Slemhinnorna får en skjuts av tillskott och skelett samt hjärta, hud och hela kroppen mår bättre, man håller sig yngre. I somras fick jag problem med blödningar och man misstänkte cancer. Jag var med om flera undersökningar, fick avsluta min hormonbehandling och fick göra en skrapning. Som tur var såg allt bara bra ut och jag fick nya tabletter av annat slag. De har däremot inte fungerat så väl så i fredags fick jag plåster utskrivet med östrogen och progesteron. Att vara kvinna är att tampas med dessa hormoner på olika sätt. Jag hoppas nu på att plåstret ska vara min grej. Samtidigt så önskar jag att jag fått Estradot men det är typ slut överallt. ( En annan sorts plåster). Det finns inte att tillgå överhuvudtaget. Hade detta problem gällt mediciner till män hade det redan massproducerats. Som tur är sker det en revolution i kvinnohälsa just nu. Allt fler gynekologer rekommenderar östrogen istället för att varna för det. Halleluja på den!

Snabba kast här, igår ringde min mobil på eftermiddagen. Det var en man som ringde från Wasakredit och undrade om jag var jag? Han rabblade upp alla mina vackra namn och mitt hela personnummer. Jag hade precis innan suttit och betalat räkningar där även Wasakredit ingår ( vårat fiber) . Han frågar: Är du Anne……….som gått i borgen för ett blancolån på 128 000:- och jag säger NEJ!Är inte du Anne…………som 14/2 skrivit på borgen på blancolån för 128000:- . Jag svarar åter nej, och ber honom i stort sett fara och flyga. Slänger på luren och ringer polisen som sedan ringer upp efter ett tag. Polisen anser inte att jag behöver oroa mig vilket jag hoppas stämmer. Dock blir jag så upprörd då jag är säker på att någon stackare går på deras knep och fulhet. När jag fick frågan om jag var Anne H E, Björk…….svarade jag såklart ja från början. Hatar att det ska vara såhär i samhället idag.

Livet då? jo, tack det rullar på. Vi har besökt ön idag och grillat lite korv suckat över alla grenar och ris som blåst ner på tomten. Inte nog med det! Vår nya Webergrill från i fjol hade blåst ner från altanen och den är inte liten och lätt. En ful skada i lacken och det man täcker grillen med var oerhört skitigt. Nu står själva grillen på backen. Det är ett tag kvar till vi kan köra stora ( läs större) båten till vår brygga men nu går det ändå fort. Jag, jag eldade i kaminen. Jag och Irma Lehtosalo vi gillar kaminer vi. Dock har vi inga Bävlingar på ön. Älskade programmet om Irma och Marko. Idag är det Hotell Romantik som gäller kl 20.00. Se det, det är underbart.

Önskan ♥️

När livet ger dig utmaningar i form av själslig smärta är det lätt att tappa andan. Du får känslan av vanmakt sorg samt oerhörd tröstlöshet i dina tankar i ensamhet.

Önskan om under med trollspö som strösslar glitter där de går. De du håller av älskar samt vill beskydda. Insikten om att du inte kan leda någon annans väg hur smärtsam eller hård den än må vara. Du kan vara försöka andas djupt och vara en öppen, kärleksfull famn.

Du kan vara den som finns där och försöker förklara med din erfarenhet, kunskap och klokskap. Ibland är det svårt att vara realist. Ibland vill känslorna ta över.

Jag önskar er bara kärlek och allt gott i världen. Hur svårt ska det vara.

Att äta!

Är för mig ett sant nöje och ibland såååå tråkigt. Det ska tänkas ut, handlas, förberedas och sen är det bara roligt kvar, att inta det.

Vi försöker planera varje vecka och i bästa fall laga alternativt förbereda på söndagen. Idag fixar vi. Maken gör biffstroganoff. Jag tacopaj sen blir det pulled pork och pizza på liba bröd. Vi klarar oss oftast på tre rätter.

När man levt så himla länge som jag gjort har jag ju lagat mat i många år. Ibland tryter fantasin. Vi äter sällan halvfabrikat då jag mår bra i kropp och själ av bra mat. Nu är jag dessutom inne på att ge mig på paleokost.

Inget är hugget i sten. Jag låter ibland en croissant slinka ner i denna glupska strupe. Ser fram emot en wienersemla på fettisdagen också en sorts välmående.

Idag har dagen gett mig energi i form av solig promenad i skogen. Var galet kissnödig halva vägen. Bra att öva på tant knipet. Jobbat lite för att kunna jobba mindre imorgon. Jobbar hemma. Tränar för att jag älskar det. Blir alltid på bra humör av träning, alltid.

Nu är det dags för biffstroganoff 😋.

Ljuset.

När ljuset återvänder för att sakta väcka dig till den du är. Strimmor av värme som sakta strilar ut i dina ådror när du vänder ansiktet mot solen.

Det är nu du känner att livet vaknar i varje liten vinkel och vrå. Pelargonerna skjuter små spröda, ljusgröna skott, fåglarna du saknat hörs kvittra. Himlen färgar sig i regnbågensfärger på morgon och eftermiddag.

Varenda dammkorn du inte sett på en evighet syns plötsligt med en enorm tydlighet men du ler, ler inuti. Det är så mycket enklare, vackrare och mera hoppingivande.

Här.

Stilla, sakta, lugnt förväntansfullt, längtansfullt finns du där. Närvarande, frånvarande, trängtande försöker du vara där.

Där är nu här där du är. Nu, precis nu det är du och du är när du är här.

Sakta, stilla i förändring utan förevändning du bara är ♥️

Ju äldre jag blir

Desto lättare har jag till tårar. Inte fulgråt utan känslan av att bli rörd. Jag rörs till tårar av glädje, sorg, oro, människor som vinner på teven ( typ triss). Människor som gråter, kärlek, söta små barn you name it.

Däremot gråter jag väldigt sällan, det sitter istället fast vilket inte är bra. Jag tror på fulgråt tror på det som rening åt kropp och själ. Tänker att en dag så lossnar det. En dag förbrukar jag massor av tårar och känner mig pånyttfödd.