När ingenting

Blir som man tänkt sig men värre. Sån är min känsla just nu. Tiden skenar värre än ett ånglok och fortsätter det i denna takt är jag 98 år om ett år. Ibland har du som människa väldigt höga förväntningar på att allt kommer att bli toppen. Sen får du djupandas och tänka: Jäklars, det sket sig.

Jag har precis investerat i en timme hos Lina och killarna. Elliot har ju legat på sjukhus sen måndag kväll/natt. Nu är han på bättringsväg. Hett tips. Spela inte krona mot knogarna. Nu ligger dock Lina nerbäddad i hög feber. Hon orkade med sin kärlekstörstande mor en liten stund.

Modern är trött. Trött in i märgen trött. Känner att det vissa veckor blir så. Sömnen är en katastrof bitvis. Vi kan i stort sett diskutera med varandra kl 03.00 på natten. Är vi så gamla så vi snart sitter i pissetofflor och sörplar kaffe kl 4? Inte än väl? Samtidigt så går ju tiden som sagt var alldeles för fort. Kan vi inte bara stoppad den lite………Min mormor var uppe jätte tidigt åren innan hon gick bort. Hon drack nog kaffe redan vid 4. Kanske blir jag som henne till slut. Jag älskade henne ohämmat.

Snällhet, ska det vara så svårt att vara snäll? Och nej! En som skriker högst vinner inte alltid. Inte ens om man stampar med foten i backen. Den som kommer längst i livet är den som är snäll. Tänk karma. Det biter dig i arslet om du bara lever genom ditt eget ego. Simple and plain as that.

 

 

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Att andas djupt

Ända sen jag var barn har jag haft ett katastroftänk en rädsla. Jag kommer så väl ihåg när till exempel mamma och mormor pratade om Salmonella hur rädd jag blev.  Eller när mamma och pappa pratade om mina näspolyper och jag skulle undersökas. Eller när de diskuterad huruvida UFOS finns eller inte. Jag blev oerhört rädd och orolig. Bar det ofast inom mig själv. Gick omkring med rädsla som skapade oro och ångest.

Nu är jag vädigt vuxen och borde väl kunna vara rationell i mitt sätt att tänka men denna förbannade Covid skrämmer livet ur mig vissa stunder. Jag vet inte om jag egentligen är rädd för sjukdomen i sig. Jag tror mer att jag blir skrämd av allt som kommer upp i socialamedia och det vi matas utav oavbrutet. Till skillnad från Robban undviker jag att se varenda nyhets alternativt informationsprogram. Går in i mitt eget ”Lallaland” surfar på söta klipp om djur eller Global Most Talented och snyftar åt vacker sång eller ler fånigt med en tår i ögat och åt klipp med hundvalpar.

Självklart vill jag hålla mig uppdaterad men det måste finnas gränser. Just i detta nu är jag glad över att jag bor på landet. Att jag kan gå ut i skogen. Vi har ju varit hemma i dryga veckan nu båda två med torrhosta, värk i kroppen och sjukdomskänsla. Dock lindrig sådan men tillräckligt för att hålla sig på kammaren. Jag hostar lite fortfarande och är hemma tills hostan är över helt. Har förmånen att kunna arbeta hemifrån vilket jag gjort hela tiden.

Jag vill vakna upp på morgonen och känna att den här skiten är över. Tyvärr har det knappt börjat. Vi konstaterade idag att detta är året då utlndsresor ställs in. Tror aldig jag bokat in oss på så mycket roliga evenmang som i år. Det gör absolut ingenting att vi inte får resa eller gå på konserter. Huvudsaken är att vi får vara friska.  Istället längtar jag ihjäl mig till Rullsand att få rulla ut hojen och ge oss ut på tur.

Jag hoppas verkligen att alla har förstånd nog att vara hemma i karantän när de känner sig det minsta hängiga av hänsyn till alla andra. I mitt huvud ska jag mota bort alla katastrofer och djupandas i yoga och när jag ska sova. Namaste. ❤

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Asta& Gösta och så lite allvar.

Vi går här hemma båda två som det radarpar vi är. Jag är uppe med tuppen och loggar in på jobbet med håret på ända, i mjukisar okammad. Tur de inte ser mig. Gösta är något klenara än Asta men han är ju man. Han har en mancold den är allvarligare än min. Idag bestämde vi oss ändå för att gå ut och gå efter mitt arbetspass. Sagt och gjort.Vi vandrade iväg ut i spåret i skogen. Ska inte umgås med människor. Älskar att gå i skogen. Efter cirka 1 km konstaterade vi att vi är helt slut. Båda två hade en väldigt obehaglig känsla i hals och luftvägar, på det kände jag mig som Flodhästen Fredrika. Benen vägde ett ton styck. Vi gick 5,5 km i sakta mak. Ingen power walk idag. Jag vill ha tillbaka min vardag.

Hur många är vi inte som vill in i våra vardagliga rutiner. Nu hör jag till de som har mitt arbete kvar och jag är inte dödssjuk. Hur mycket av det som sprids via media är överdrivet för att skrämma ” skiten ur oss”? Hur mycket är sanning och hur mycket döljer de? Vissa stunder känns det som om domedagen är nära. Robban ser allt, varenda program som handlar om Covid. Jag stänger av och går in i min bubbla. Jag är dock uppkopplad mot min arbetsplats flera timmar om dagen och ser att de patienter vi idag har är via telefonen. Någon enstaka kommer på ett mottagningsbesök.

Samtidigt läser jag om hur jorden har börjat andas. Hur miljön påverkas positivt. Hur fiskarna ses genom kanalerna i Vendedig. Kanske finns det en mening med allt detta? Hur det än är så hoppas jag att detta går över snart. Att vi åter kan leva som vi alltid har levt. Och att vi tar hand om vår moder jord på ett bättre sätt. ❤

Asta och Gösta de harvar på här hemma i ett par dagar till. Jag arbetar hemifrån hela veckan. Ett är säkert  hemarbete en dag i veckan står absolut högt på min önskelista. Ett fantastiskt alternativ för en pendlare.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Jag är mycket för att

Träna hemma. Älskar det då mina arbetsdagar är långa och jag har en hel del utrustning som jag samlat på mig genom åren. Jag rekommenderar er att prova Yogobe.  Just nu har de dessutom Springchallenge. Finns ett stort utbud av olika träningsformer. En annan sida som ligger mig varmt om hjärtat är Soulwork club.  Älskar tjejerna som är instruktörer där. Bara glada tillrop och pepp. Sist men inte minst Mized en app du bär med dig i luren. Lofsan har jag tränat med i Lofsangruppen och använder nu flitigt hennes app. I dessa tider är det perfekt med träning i hemmet. Jag kör igång så fort jag känner mig hundra igen. Nu är det promenader som gäller.

 

 

Publicerat i Okategoriserade, Styrketräning, träning, Träning | Lämna en kommentar

Sen i onsdags

Har jag arbetat hemifrån pga av att jag är hade huvudvärk, är lätt snorig, hostar ( lite) och har en skum känsla i luftrören. Maken har ungefär samma symtom. I dessa tider kan man inte vara nog så försiktig. Jag är inte sjuk sjuk om ni förstår vad jag menar. Har gått i skogen en sväng i stort sett varje dag. Där känner jag dock att jag inte har samma ork som jag brukar. Jag är i god vigör för min ålder = hyfsat vältränad. Nu känns backarna tyngre än vanligt.  Lina handlar mat åt oss idag. Vi är som lite i karantän och tar vårt folkliga ansvar.

Det är skit TRÅKIGT! om jag vore jätte sjuk skulle jag säkert vara nerbäddad. Nu är jag här, går i skogen. Gör mina timmar på distans på jobbet varje dag och där måste jag säga att jag fått väldigt mycket gjort. Jag är en väldigt disciplinerad person. En sida hos mig själv som jag är glad över. Min make är imponerad. Jag har samma disciplin när det kommer till att träna hemma. Jag bara gör det. Skönt att kunna skryta gött om sig själv.

Igår hade Asta & Gösta mer än lovligt trist. De bestämde sig för ”viltsafari” i Valöskogen. Låter väl oerhört spännande och exotiskt? Vi var ute och åkte bil i skogen i drygt 1,5 timme. På den tiden beskådade vi 30 rådjur, 2 älgar, 1 hare, 1 räv och 1 orre. Det ni! Vilken resa va? Det är det mest spännade som hänt mig de sista dagarna. Maken har en förmåga att kunna sova flera gånger om dagen. Han är dock i sämre skick än sin fru.

Jag vet att man kan kika på serier och läsa böcker.Istället surfar jag runt i nätbutiker. Detta kommer att bli en dyr historia. Har inhandlat 2 nya Muminmuggar för att Erika tyckte jag behövde det ( Vinkar till Erika W)  🙂 . Hon har 67 st jag har ”bara” 8 nu snart 10. Jag har beställt nya underlakan, dra på lakan för vi behövde det och en ny skjortklänning som var snuksigt dyr. Men maken sa ” Köp den” och vips så är den på väg till en brevlåda nära mig.

Jag orkar inte se ett enda nyhetsprogram till om Covid-19. Min hjärna vill inte höra mer om det. Vi matas 24/7 om vi så önskar det. Själv väljer jag för tillfället att lalla runt i förnekelse en stund. Nu en kaffe i uterummet. Det flyter kaffe i mina vener hela systemet är en enda stor kaffehärva.

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Upp och ner

Är allt känns det som. Vi matas med skrämmande information som kryper in under skinnet. Robban följer allt jag försöker sålla. Min hjärna går bananas annars.

Mitt i allt detta försöker vi hitta glädje och leva på som vanligt. Jag skrev till Lina som numera är ensamstående att jag önskar att hon hittar en fin man.

Här är svaret jag fick. Hysteriskt roligt. Hon vill bo på landet på en liten gård. Sen kommer Flora hem igår efter pappaveckan. Flora vill ha ett syskon. Lina som är en klok kvinna förklara enkelt och pedagogiskt hur allt går till.
Flora hade en enormt bra lösning.

Så enkelt är det. Plätt lätt. Bara att hitta någon med en ” penes” så löser det sig.
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Katastroftänk!

Att vara en person med oro och katastroftänk är lite extra pressande i dessa tider. Det går stundtals utmärkt för att snabbt svänga över i svart ridå.

Jag jobbar inom vården. Vår situation är väldigt annorlunda mot vad den varit. Idag har jag frågat alla jag tagit emot om de mår bra. Inga symtom från hals eller hosta.

Jag är inte rädd för att bli sjuk. Egentligen är jag nog mest orolig för att allt inte är som det ska vara. Hela världen är ju upp och ner.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Sunday is a funday……

Framförallt när du vet att din dag kommer att gå åt till matinköp och matlagning. Sen kommer den nya veckan och vi är så nöjda med att vi planerat våra dagar. Denna vecka kommer vi införtära fiskgratäng på torsk, köttfärssås och pasta. Jag äter sjögräsnudlar. Någon gång ibland festar jag till med glutenfri pasta och är i mathimlen. Jag äter även pastan med ett tjockt parmesantäcke. Vi kommer också göra egen pizza samt eventuellt ”Makkarasoppaa”. Rena barndomsminnen. Soppa på potatis, morot, ploppkorv ( Nakkimakkaraa) och vatten samt bujong. Naturligtvis även peppar och salt. Jag tror vi tar det i slutet av veckan.

Inatt sov jag uselt då mitt hjärta väckte mig. Pulsen var väldigt hög och jag kände tryck mot hals och ut i vänster arm. Satt upp i sängen och försökte slappna av ordentligt. Det var inte så länge sedan som jag var på akuten just för oregelbunden hjärtrytm. Då konstaterades stress. Jag väntar ännu på ett 24-timmars EKG som jag blivit remitterad för. Kan tyckas korkat att inte åka in men om jag skulle åka var gång detta sker så hade jag klippkort på akuten. Idag känns allt bra igen.

Jag är oerhört glad över att vi aldrig hann boka resa till Spanien. Istället får vi inrikta oss på att njuta av Rullis så mycket vi kan när situationen är som den är i världen. Jag är inte alls orolig för min egen del. Tänker mer på de som är gamla och de som har nedsatt skydd pga bakomliggande orsaker. Just nu tycker jag att media skrämmer upp oss. Vi matas med alldeles för mycket information. Mer än vad vi orkar ta in.

Edit: Del 2, Har precis tagit en lång skön promenad i skogen. Vi gick 5,5 km i elljusspåret. Torrt och vackert, fridfullt. Går vi hemifrån vilket vi gjorde blir det något längre men min iPhone ljuger. Den ger mig inte ens 5,5 km i stegräknaren. Makens android i sin tur den räknar rätt och riktigt samt visar karat på hur vi gått. Är det månne dags att byta lur? Dock klädde vi oss alldeles för varmt. Igår frös vi och fick vända hem för att hämta mössa. Idag var vi mer än lovligt svettiga. Älskar att gå i skogen. Det är så stilla och så lite människor. Eremiten i mig talar.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar