Paniken

Som uppstår när du sitter på planet som taxar ut och du inser att ditt Pandora armband och din Daniel Wellington klocka ligger kvar i en låda i säkerhetskontrollen. Armbandet är halvfullt med berlocker ( dyra som bara den) och klockan har jag knappt använt. Båda är presenter från Robban och Lina. Jag bröt nästan ihop på planet.

Grejen är den att jag inte använder smycken till vardags. Jag får inte inom mitt yrke så jag la smyckena på jackan som låg i en låda med min väska. Tar jackan och handväsken och ilar glatt vidare. Jag har som haft svårt att släppa detta i Finland. Jag äger nästan inga smycken, inget av värde. Ringde Swedavia, ringde och mailade överallt redan från Helsingfors flygplats. Jag har även efterlyst dessa föremål på missingx.com.

Vi landade kl 16 idag. Jag gick direkt ner till bagport/hittegods. Berättade vad det handlade om och hon hummade och sa direkt att klockan fanns. Hon gick iväg och säger att hon inget kan garantera och kommer ut med armband och klocka. Jag hade lätt kunnat hångla upp henne där och då, lätt. Sa bara att I love you! Höll tillbaka tårarna och tänkte att ibland ska man ha tur. Nu är jag lycklig och glad igen 😀

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

En resa

När du gör en resa i ditt liv så påverkar det dig på så många olika sätt. Att resa som vi nu gjort till Finland lämnar spår i kropp och själ. Hela livet i sig är en enda lång resa. Krokig med hinder , toppar och dalar.

Lilla syster Emma har fått träffa släkten. Vi har skrattat, ätit gott, träffat helt underbara människor och åkt mer tåg än jag någonsin gjort.

Huvudet är fullt av intryck samt avtryck som jag gärna förlägger i min minnesbank.

Kiitos kaikki ihanat sukulaiset. Te olette meille tärkeitä. Paljon rakkautta teille ❤️.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Mat

Mitt förhållande till mat har varit rätt trassligt genom åren. Eftersom jag for illa i tonåren så kunde jag åtminstone kontrollera maten. Inget annat var kontrollerbart. Mitt hem var inte min skyddade plats. I mitt hem fick jag aldrig vara i fred. Inte på natten, inte i badrummet, inte någonstans. Jag tog då kontrollen äver vad jag åt eller inte åt. Att äta så lite som möjligt var ett mål eller att baka och stoppa i sig en 25 kakor och sen kräkas var ett annat.

Sen har det liksom pendlat fram och åter genom livet. En viktökning för mig kan fortfarande vara en katastrof rent mentalt. Samtidigt som jag känner att jag inte orkar bry mig på samma sätt. Att äta är ju helt UNDERBART. Dessutom är jag numera tvungen att fylla ut mina rynkor. Går inte att vara mager som en skrana då.

Kan vi diskutera maträtten tacos. Vi är två vuxna människor som verkligen fullkomligt älskar tacos. För ett par veckor sedan fick jag nog. Kände att jag kräks om jag måste äta tacos en gång till. Nu har vi haft uppehåll i två veckor och i fredags var det dags att återinföra rätten på menyn. Maken jublar i det dolda. Själv tyckte jag att det var rasande gott. I morse städade jag vårt hem lite, tränade och yogade på det och nu slank tacoresterna ner.

Igår bjöd vi hem Linas familj på grillat. Min man är helt suverän vid grillen. Alla åt med verkligt god aptit. Det var soprent på alla fat och suckar över hur got det var. Igår var vi också till varuhuset på landet dvs Thuns. En skräckupplevelse om ni frågar mig. Det bvar så galet mcyket människor där . Har aldrig varit med om något liknande. Jag skulle köpa mig något nytt att ha på vår kommande resa till Finland. Det blev inget av med det. Kön till provhytten var kilometerlång. Jag tar en sväng på Gränbystadens köpcentrum i veckan istället.

Robban har frågat vad jag vill ha när jag fyller jätte många år och jag kan inte svara på det. Jag vill ha massor av saker men behöver jag det? Idag känns det så men frågar ni mig imorgon så är det en annan sak. Jag önskar mig vita sneakers ett par nya jeans och lite sommarkläder. Kanske är presentkort ett bra alternativ?

Snart är det dags att dra fram husvagnen och hojen. Lena!! i Knutby, ni kan vänta er kaffe främmande framöver. Vi har precis bokat besiktning till båda fordonen. Dock dröjer det en månad till innan jag åker hoj. Det ska vara ganska varmt ute då jag fryser röven av mig annars. Har jag sagt att jag älskar våren? 😀

 

Publicerat i Anorexi, Bramat, Mat, MC, Rullsand | 2 kommentarer

Svammel

I ordets rätta bemärkelse. Jag har precis intagit en delikat middag som maken komponerat ihop från någon sida på nätet. Det var torsk, morötter, purjo samt en massa annat gott. Innehållet bestod även av en hel del fett. En orsak till att det var ljuvligt. Han poängterade att han följt receptet till punkt och pricka.

Nu hänger jag här en stund innan det är tänkt att jag ska klä mig i tights och linne för att starta igång kroppen i ett överkroppspass. Uppvärmning är viktigt. Ju äldre jag blir desto längre tid tar det att mjuka upp denna kropp. Mycket händer med åren. Jag försöker att se allt positivt. Försöker att snällt se på mig själv och tänka att : Jag fungerar. Ibland går det bra och ibland åt hel_ete.

Om jag fick leva om mitt liv från början så skulle jag göra en del annorlunda. Jag skulle aldrig röka, inte sola och jag skulle se till att ha studerat väldigt mycket tidigare. Sen är det den där frågan om föräldrar. Det där att vi inte får välja de själv. Jag hade lätt valt en annan far. Frågan är hur jag hade sett ut då? Vem hade jag varit och var. Existensiella och viktiga frågor, såhär en onsdag när hjärnan slirar iväg.

Imorgon är det torsdag samt ärtsoppedag också ett påfund. Eftersom jag ratar den soppan pga ledsen mage så inriktar jag mig istället på att njuta av en heldag i Rasbo på den vårdcentralen. Lite lugnare och lite mindre. Ett helt annat tempo än på Gränbystaden.

Denna dagen ett liv, en onsdag då jag drabbades av total kollaps i huvudet då jag glömt att äta mellis. Det är jag och Skalman. Min matklocka hade nog lagt ner en stund. Batteriet kanske tog slut? Jag var helt slut när jag kom hem. Men då hade han jag delat kärlek med i snart 28 år ( denna månad)  ordnat så bra tankning åt hustrun. Han är guld värd även om han inatt drömde att jag bussade en räv på honom som skulle bita honom i pungen? Han drömmer alltid om djur? Någon som har en teori om det? Han är jagade av djur och sparkas. Det innebär att hela sängen börjar skaka och hoppa och i värsta fall är jag offret dvs han sparkar eller slår mig i sömnen. Inatt log jag när jag vaknade och insåg att han sparkade åt andra hållet.

Eftersom jag är den kärleksfulla individ jag är så frågade jag fint om han sovit gott imorse innan vi for åt varsit håll. Det var då han berättade att jag bussat en räv på honom. Han gjorde allt för att skydda sig då den försökte bita honom i skrotum. Därav sparkarna.

 

 

Publicerat i Drömmar, Mardrömmar | Lämna en kommentar

När du saknar

img_7068

När du på riktigt saknar en individ så det gör fysiskt ont i kropp och själ. Så är det med mig och Moltas. Han var med mig precis överallt. I 9 år hade jag förmånen att ha honom med mig på arbetet. När jag sen började studera såg han urledsen ut varje gång jag åkte hemifrån. Han var min ” må bra i själen vän”.

IMG_5732

Han fanns alltid där och kände in hur jag mådde. När jag en period var väldigt deprimerad låg han bredvid mig på golvet. Jag låg på yogamattan och var förtvivlad samt helt off. Han låg intill och bara var. Han krävde bara kärlek och gav mig så mycket kärlek i gengäld. Han fattas mig något så oerhört.

img_6500

Han kunde i timmar sitt aoch vänta på att vi skulle få fisk. Han apporterade den gärna när vi kastade i dem igen. Han blev överlycklig var gång vi tog fram fiskespöna på Rullis och visste direkt vad som komma skulle. Han älskade våra joggingturer i skogen med bad som belöning och han kunde bada i timmar. Han luktade sur gammal skurtrasa hela somrarna men han hade det bra och det hade vi också. Jag kan fortfarande känna hur han doftade när jag lägger min näsa mot hans nos. Han doftade ljuvligt av Moltas. Han är en av få hundar som uppskattade att kramas.

blot_moltas

Var gång det blir vår och vi promenerar vid dammen Robban och jag så dikuterar vi Moltas. Vi pratar ofta om honom året om. Vi hade turen att få tag i en väldigt lugn, snäll och kärleksfull individ ( Tack Gunvor). Det fanns inget ont i Molte överhuvudtaget. En sak ogillade han hela sitt liv och det var att åka bil. Den enda gången blfärderna var ok var när han såg att vi la in hans biabädd i skuffen. Då visste han att vi skulle till Rullis. Tänk såna spår våra pälsbollar lämnar i oss, spår av ren kärlek och lycka. För även om jag saknar så gläds jag så oerhört över att jag fick rå om honom i hela 11 år.

IMG_6483-1

Det var ibland vi mot världen ❤ ❤ ❤

molte

Publicerat i Moltas | 1 kommentar

Det här är

Min absoluta favorit årstid. Livet återvänder, fåglar kvittrar, träd knoppas och blommor smyger sig sakta upp ur sin dvala. Solen strålar och värmer hela själen inifrån och ut denna dag. Vi grejar ute och har precis bara ätit lätt lunch. Uterummet var lunchplats. Nu kan jag med gott samvete sluta äta D-vitmainer och insupa sol istället.

Träningen kommer att ske i uterummet efter trädgårdsfix. Jag har även precis införskaffat spirituella drycker dvs ikväll blir det vårens första Sangria. Våren inger hopp om att det kommer mer att allt gror och gryr på nytt. Det är lättare att vakna, svårare att somna men det är ljust. Jag fullkomligen älskar denna årstid.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Tystnad

Jag kan känna att jag eventuellt kan framstå som tjatig eller sorglig och tråkig just nu. Men det är inte så. Det är så viktigt att vi når ut. Att vi vet att 1 av 5 är utsatt för övergrepp. Att ingenting nu ska tysta mig eller någon annan igen.

Läs detta! Det kunde vara jag eller din vän eller vem som helst.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar