Känslan av tacksamhet

När mannen säger att: ” Ja, du är fin men ta ur klänningen ur trosorna i bak”, när jag ska åka och handla. Känslan som uppstår när ja pressar vitlök och pressen får bakslag och jag står där med vitlök i pannan. Hej, lördag!

Publicerat i galet | 2 kommentarer

Nytt arbete = Strängt upptagen.

Jag har nu jobbat på min nya arbetsplats på riktigt sedan onsdag förra veckan. Jag åker innan tuppen vaknat och jag är hemma när tuppfan gått i säng. Imorse gick bussen 06.45 och jag var hemma 18.15 pga buss som havererat. I vanliga fall är jag hemma runt 17.45. I det här läget behöver jag inte säga att jag är trött va? Dessutom har vi massor att lära in på väldigt kort tid. Mitt huvud och min kropp går på högvarv. Jag har slutat sova. Himla opraktiskt när du ska vara på allerten.

Men mina arbetskamrater är fantastiska. Det är roligt och det kommer att bli bra. Alla har väl varit nya någon gång. Jag försöker tänka att jag lärt mig allt annat i livet, so far.

Robban och jag tog oss en promenad nyss och var ända uppe vid Gimobadet dvs ett par km hemifrån när åskan behagade komma med en störtskur eller två. Nu har jag bytt alla kläder. Det tjippade i skorna. Fick en vansinnig lust att hoppa i vattenpölarna. Min man är min stjärna just nu. Jag kommer hem till dukat bord varje eftermiddag. Vi planerar en del mat tillsammans men han är min egen privata kock. Efter middagen är det träning och sen bums i säng. Imorgon väntar mig en hel dags kurs i Uppsala.

Jag har lovat mig själv att köra på så här så länge hängslena håller. Vis av erfarenhet bromsar jag om jag känner att kroppen säger ifrån. Jag har bara en kropp och jag är rädd om den.Min filosofi är att: Trivs jag på jobbet och har roligt så orkar jag.

 

Publicerat i glad, jobb, Okategoriserade, trött | Lämna en kommentar

En dag att minnas

På olika sätt. Det är Sveriges nationaldag. Det är också dagen min mamma dog alldeles för tidigt. Känslan som uppstår är att ”Mammor ska aldrig dö”. Nu går jag inte omkring och är ledsen hela dagen men jag minns och reflekterar. Jag minns så väl känslan som uppstod med detsamma efter hennes död. Världen rullade på och där satt vi i vår bubbla. Minns att jag funderade på hur människor kunde fortsätta som vanligt? Jag var ju helt borta. Jag minns också att jag åkte hoj, vi åkte för att möta upp min bror för lunch. Vi behövde varandra mer än vanligt då. Jag satt bakpå motorcykeln och tittade upp mot molnen, likt ett barn ville jag ha ett tecken på att hon liksom fanns kvar ännu.

Och visst finns hon kvar. Hon finns i våra minnen. Mamma med Mumin dialekten, hon som kröp runt på golvet med barnbarnen. Hon som levde på kyckling och på slutet färgade sitt hår lila. Hon släppte inte in människor i sitt hem men hon gick och gick och pratade med alla. Vi hade många duster min mor och jag. Men jag är oerhört glad över att vi var sams den dagen hon lämnade detta jordeliv.

Vi ses igen mamma! Någon gång, någonstans.  ❤

 

img_6676

ssl26595

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Sorg

Kan te sig på olika sätt beroende på vem man är. Imorgon är det 5 år sedan jag senast pratade med min mamma i telefonen. Hon var på väg hem från Uppsala och ringde mig i väntan på sin taxi. Hon hade fått en behandling mot osteoporos ( benskörhet). Hon var frustrerad över den väntan som var. Det var student i uppsala och stan var full av fordon som fraktade ungdomar. Taxin var sen. På kvällen skickade jag ett meddelande och frågade om allt gått bra. Jag fick inget svar. Dagen efter på eftermiddagen hittade jag henne död. Hon hade fått en massiv hjärnblödning och dött omedelbart. Jag är glad att det gick snabt och att hon slapp lida. Vi hamnade istället i någon form av bubbla och flaxade som vingklippta fåglar då vi inte hade en aning om vad vi skulle göra.

Sorgen har sedan ändrat sig från år till år. Fortfarande kan jag känna när jag står vid hennes grav att min kropp inte kan acceptera att det är min mamma som ligger där. Samtidigt så är ju saknaden inte lika intensiv som den var då. Jag kan fortfarande komma på mig själv med att vilja ringa mamma. Ringa och berätta att jag tagit examen eller att Flora nu kan säga R. Saker som hör till min vardag. Men hon vet det ändå. Jag är övertygad. Jag tror att vi alla har et inbyggt skydd för att inte gå sönder när vi mister en nära anhörig. Skulle våra hjärnor och kroppar förstå allt skulle vi inte klara oss.

Jag minns också den dagen när vi bestämde oss för att låta Moltas somna in. Barnbarnen och Lina kom över. Två av barnen grät hysteriskt och Flora skuttade runt och kvittrade om Moltas som skulle upp till himlen. Hon hämtade papper åt sina bröder och sin mamma så de kunde snyta sig och torka tårarna. Döden är obegriplig. Är man då 4 år så låter himlen helt ok. Sorgen efter Moltas har varit på ett helt annat sätt. Jag hade honom omkring mig i stort sett 24/7. Hade förmånen att ha honom med även på mitt arbete i många år. Igår när vi kom hit till Rullsand så var jag flera gånger på väg att släppa in honom, titta efter honom och bara kände hans närvaro. Jag saknar fortfarande min pälsboll så oerhört mycket. Han fanns där för mig i alla mina sinnesstämningar. I förrgår gjorde jag fint på hans grav. Planterade blommor och gjorde i ordning en sten.

 

Publicerat i Barnbarn, Mamma, Moltas, Rullsand, sorg | Lämna en kommentar

Allergisk mot barn? 

Jag är på semester och undviker platser med mycket barn. Ålderstecken och fullständigt naturligt 😎. Jag tycker barn är spontana, rara, underbara och kan vara väldigt jobbiga. Bokar medvetet in oss på ställen som inte har 78 pooler och vattenland. Så observera att jag inte ogillar barn. Jag bara undviker de på min semester. 

Sista dagen på plats. Bussen kommer 19.30. Vi har hyrt rummet fram till avfärd. Det är pool, sol och ryggläge som gäller idag. Imorgon är jag på examensfest. 🥂☀️😁

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Livet på en pinne.

Livet är bra great när man är ute såhär. Största ” problemet ” är: var ska vi äta och vad? Vi har hyrt vespa som jag säkert sagt och idag for vi till Kalamaki. Hittade en lugn strand och en himla trevlig restaurang. Imorgon hyr vi eventuellt trampbåt för att söka sköldpaddor. Flera familjer som såg såna från just trampbåt idag.

Jag ogillar vatten fordon men vill så gärna se en ” caretta caretta”. Robban får livrädda om nåt händer och jag får smörja in mig i faktor 30. 

Vi åt på vår favorit restaurang Zorbas igår. Portionerna är galet stora. Maken var ohungrig och tog in meze för 1. Jag ville ha fisk. Hans portion hade räckt till oss båda. 

Vi däckar tidigt på kvällarna och vaknar därför tidigt på morgonen. Igår kväll blev det väldigt svalt. Imorse var det kyligt och mulet men voila! Det sprack upp ganska snart och blev en ljuvlig Zakynthos dag. Jag rekommenderar denna ön varmt. 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Zakynthos funderingar. 

Idag lyssnade jag på en podd med så tänkvärt innehåll. Jag nickade, log och till slut grät jag. Jag gråter sällan numera. Nästan aldrig. Gråten har annars varit en bra ventil. Har lovat mig själv att gråta mera.

I podden pratade Rachel ( yoga girl) om hur krämpor sätter sig i kroppen av saker som hänt i livet. Av erfarenheter, negativa oftast. Jag har en låsning i min bröstrygg och väldiga problem med ländryggen. Här på Zakynthos saknar jag bara en sak om natten, min säng. Den här är stenhård. Jag vänder och vrider på mig. Vaknar många ggr per natt. 

Hursom så sa hon så tänkvärda saker. Självklart förstår jag att min ländrygg dels beror på kotor som går tomt men! Jag tror vi lägger saker i våra muskler, i kroppen som vi bör göra oss av med. Min bröstrygg är min sköld. Mitt skydd som låst sig sedan jag var barn. 

Jag har heller inga problem med att äta saker här nere som jag inte kan äta hemma. Här äter jag lök ( ljuvligt mild). Jag äter sallad med vitkål i och har druckit ett par kalla Mythos. Och min mage mår himla bra. Det beror på att jag lämnat problemen hemma. Inga krav, ingen prestationsångest, meditation och vila varenda dag. 

Jag vet att jag inte kan leva ett exakt sånt här liv varje dag. Men jag bör ta med mig mycket av detta hem. Jag behöver inte prestera. Jag kan vila mera och mediterar gör jag. Får allt leta upp ett meditationsträd hemma med. 

Tack, Helena för input. Det är guld värt ❤️. 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar