När ljuset slocknar saknar jag dig. Du tog med en del av det, en del utav mig. Den saknad jag känner gör så ont överallt. Det smärtar i själen mitt hjärta känns kallt.
Den saknad som äter mig inifrån och ut. Det är sorgen som skriker,de tog dig till slut. Du var en del av livet, en del av det som alltid varit. Nu stilla jag undrar: Var är du? Vart har du farit?
Ser du mina tårar som jag gråter hur hela mitt väsen vill att du kommer åter. Hur vi ska prata och skratta som vi alltid gjort och gör. Nu undrar jag om du fortfarande mig hör.
Om du hör min röst, mina tankar och min längtan kom och visa dig. Var mig nära jag vill att du finns är helt uppfylld av förväntan.
Jag tror att du ser mig, tror att du ler. Jag önskar dig all kärlek när jag i min tillvaro för dig ber. ❤️
I Huvudet på Asta 