Här sitter jag åter på balkongen. Kråkorna i området har personalmöte. Maken önskar han hade ett gevär. Dessutom har han i senaste jakttidningen hittat ett recept på kråkbröst? 😃 Receptet är från år 1900. Jag är glad att alla vapen är hemma.
Vespan är återlämnad till Avis. Robban glömde lämna nycklarna så vi traskade ner till dem på vår väg till middagen. Dagen som är kommer att tillbringas på rygg alternativt mage under ett parasoll. Bord är bokat på restaurangen med utsikten kl 19.00.
Vi går mycket här. Mycket trappor, gränder , små vägar. Jag är så glad att maken är med. Annars hade jag ibland inte hittat ut. Om jag och min vän Maritha gått här själva hade vi aldrig vimsat ut 😎.
Nu ska kroppen smörjas. Ryggan packas och den näst sista dagen avnjutas. Vet ni hur många illröda ibland lila brända människor det finns här?
Och det som skär i mitt hjärta är att överallt sitter små barn!! Och säljer snäckor eller billigt krafs. Små vackra barn som sitter ute sent på kvällarna. Tiggeriet har en annan skepnad som skär in i varendaste liten cell.
I Huvudet på Asta 