Mörkt, regnigt och så segt att vakna. De gistna årsrika lederna vill inte. Huvudet har grävt ner sig i det finska vemodet, känslan av höstdepp vill infinna sig.
Maken kommer in för att kramas och säga hej. Han har fixat kaffevatten åt mig. Jag stiger upp, tänder ett ljus för att sedan rulla ut yogamattan. Sätter mig i lotus, andas in, andas ut i djupa andetag. Huvudet säger: Du kan inte djupandas. Egot tjattrar på värre än den värsta kakadua.
Käkarna sitter fast efter nattens drömrika sömn. Hur kan min hjärna skapa så mycket panik under natten? Jag har varit vilse i Vasa. Ensam, rädd och lost. Tur ingen kan titta in i mitt huvud. Ni skulle rusa därifrån i fasa. 😁
I min egen takt med gott om tid förbereder jag mig för en busstur och kort arbetsdag i Uppsala. Det finns inget dåligt väder ni vet. Det går att ändra sina tankar. En del dagar får man bara jobba mer intensivt med de.
Ha en riktigt fin måndag ❤️
I Huvudet på Asta 