När inget blir som jag tänkt mig.

Vaknade tidigt imorse och kände mig så glad och taggad över att åka in och träffa mina klasskamrater. Det blev dock inte som jag hade tänkt mig. Istället ringde jag Akademiska sjukhuset och har nu en tid bokad till fredag morgon för en ”kika in i rumpis” undersökning på mag/tarm mottagningen. Jag hatar det! Blir som ett barn. Och ingen har jag att hålla i handen heller. Jag går dit innan praktiken. Sen vill de att jag laxerar på morgonen innan jag åker in. Någon skojar med mig tänker jag. Om jag ska göra det så kommer jag inte att komma fram till Ackis förrän på eftermiddagen.

Jag tog istället bilen och åkte över till min fantastiska, kloka, vackra dotter och har spenderat hela förmiddagen/dagen med henne i ensamhet. Vi har pratat  om det jag skrivit om dvs övergreppen och vad det inneburit. Jag har öppnat mig för henne på ett sätt som jag aldrig tidigare gjort. Hon har vetat om det som hänt men vi har som inte diskuterat det. Inte som vi gör nu. Det är en sådan befrielse för oss båda men framförallt för mig. Jag känner en sådan lättnad och jag kan berätta saker utan att skaka. Det är oerhört känslosamt men det är så skönt.Vi har haft en jätte fin dag tillsammans och har naturligtvis avhandlat en massa saker.

Jag vill inte ses som ett offer. Inte någonstans eller någon gång. Jag är en glad, positiv person som är en överlevare.

Annonser

Om annes

Kvinna,mamma,mormor,maka,envis och positiv samt livsnjutare. Älskar att träna,åka hoj,läsa och att vara mormor.
Det här inlägget postades i älskad dotter, övergepp, överlevare, dotter, kärlek. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s